Boxingday Sale!

Ja, ingen mellandagsrea för mig. Nej, här är det "boxingday sale" som gäller. Såhär direkt efter julen så är jag alltid fattig men likt alla andra materialistiska kvinnor på denna jord så har jag alltid några slantar över för kläder och skor. Åkte in till the Foreshore med Leila, (arbetskamrat, 93:a, helt okej, påminner mig om CN när hon är full) och gick in till Supré där vi fastnade i över en timme. När vi lämnade butiken hade jag en påse med 4 nya inköpta plagg för 35 dollars och Leila 10, för bara 76 dollars. Rea, fuck yes! Köpte egentligen inget speciellt men det är väl det man gör under mellandagsrean? Köper saker man egentligen inte behöver men som man lika bra kan köpa då allt är så jäkla billigt.

Dagens inköp:

- Svart skrynklig kjol. (Kände att jag är i behov av en ny svart kjol. Den jag köpte på H&M förra året tillsammans med Amanda börjar bli lite gammal.)
- Rosa shorts - (Dem var fucking rosa och kostade 6 dollars, för att inte tala om hur bra dem satt på röven.)
- Mönstrad Chiffong Topp - (Kan aldrig ha för många.)
- Persikofärgad Topp - (lämplig för vintern, men ser sexig ut tillsammans med jeans shorts och boots)

              Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Brad's & Kathy's Anniversary

Jag visste inte hur jag skulle beskriva helgen uppe i Perth i detalj utan att göra inlägget alldeles för långt. Nu har jag dock äntligen kommit fram till en lösning, helgen uppe i Perth var trots allt min och Brads helg, ett minne mellan honom och mig och därmed behöver ingen annan veta om vad som hände den där helgen.. i detalj. Så istället blir det en rolig sammanfattning med en massa bilder. (YAY!)

Hotellet vi stannade på heter "Travelodge" och är ett 4-stjärnigt hotell mitt i stan. Rummet vi fick hade en underbar liten balkong som såg ut över en stor kyrka och en massa palmträd. Tyckte det var ett bra val av hotell. (Nackdel: ville man se på en sk "new release" film inne på rummet så fick man pröjsa 15 dollars. Wtf liksom.. 100 spänn för att kolla på en film) Stannade inne sista kvällen och såg på Crazy Stupid Love som var riktigt mysig. En romanstisk rulle som t.o.m. Brad tyckte om.

Vår "anniversary dinner" år vi på restaurang "CafféItalia" som jag till en början trodde skulle vara en riktig flopp. Förrätt - italienska köttbullar i tomatsås. (OMFG) För att sammanfatta deras mat - "fucking hell. I think I just came." Maten är mind-blowing, okej? På lördagen åt vi inne, dvs på hotellets restaurang och även deras mat var en trevlig överraskning. (ja, jag åt pasta båda kvällarna. Alla vet hur jag är med min pasta..)


Förutom fancy dinners och hett.. te (tehehe) på hotellet så shoppade vi lite grann, gick och såg Puss in Boots på Piccadilly Cinemas som är en utav Perths äldsta biografer, gick ut och dansade på en nattklubb "Library Nightclub" (vars inredning såg helt siiiiick ut), råkade nästan gå in till en shemale strippklubb och tog en tur runt Perth och upptäckte små gator och gränder, en som skulle föreställa London och gav mig den där känslan som man brukar få när man går på promenad i Haga. Mysigt värre. 



            Four years and we're still going. Love you hun.  
               Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

G-string Wax

Om man varit tillsammans i 4 år och man ska fira sin årsdag uppe i Perth och man bokat ett rum på ett 4-stjärnigt hotell och lagt undan en massa pengar som ska spenderas den helgen, ja då jävlar måste fittan vaxas. Du får ursäkta mitt ordval, men let's be real. (Jag avskyr folk som kallar sina vaginor för "snäckan" eller "murran". Fitta eller vagina, that's it.)

Innan jag lämnade Sverige kom jag fram till att jag inte orkade vaxa bikinilinjen på egen hand och bokade därför tid hos Kärra Kroppsvård. Varmt vax, 80 kronor och 20 minuter senare så var jag klar. Här i Australien är det först och främst äckligt dyrt att vaxa hela bikinilinjen. (när jag säger hela menar jag både uppe och nere)
Vill man bara vaxa övre delen så kostar det ca. 20 dollar och den vaxningen kallas "bikini" men vill man vaxa bikinilinjen helt och hållet, ja då får man boka en "G-string wax" som kostar nästan dubbelt så mycket som en "bikini". Dumt, tycker jag.
För det andra så gjorde den här vaxningen så jävla ont att jag trodde jag skulle dö. Allt det var okej när hon använde det varma vaxet. Det gjorde naturligtvis ont men det gick snabbt och smärtan försvann efter bara någon sekund. Det var när hon skulle vaxa den nedre delen som jag trodde att jag skulle avlida av smärta.
Hon la på ett tjockt lager av något som till en början liknade rosa glasyr, "strawberry wax"... 2 minuter senare hade "glasyren" stelnat och såg istället ut som en massa rosa häftmassa. Kul. (Rosa häftmassa runt fittan, that's a first.) När hon sedan skulle dra av "häftmassan" så gjorde hon det i slowmotion hastighet. Det vill säga, jävligt långsamt. Hon fick dock utan fucking tvekan med varenda hårrot, så jag antar att det var värt det. Vill man vara fin får man lida pin.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".
               
                            "Strawberry wax"

The Stig & Top Gear

 Det är torsdag den 8:e och idag var det min tur att på ett kreativt sätt visa min kärlek till Brad. Alla vi känner visste om vad som skulle hända idag, våra vänner samt familjer. Ändå så ringde jubelidioten, även numera känd som Brads andra flickvän, mitt i vår lilla mysstund klockan tio på morgonen. Tack, din skitstövel.

Så den så ytterst perfekta morgonen gick åt helvete efter det telefonsamtalet, onödiga diskussioner påbörjades, deodoranter kastades omkring och det smälldes i en jädrans massa dörrar. Jag hade inte hunnit fixa mitt hår, fan, jag hade inte ens hunnit sminka mig innan jag satte mig i bilen påväg upp till Perth. Vi talade inte med varandra under den första kvarten och lät istället radion dränka den jobbiga tystnaden.

Men eftersom vi som vi är, bråkar ena stunden och inser hur dumt bråket är i andra, så var allting bra så snart vi passerat Pinjarra. Tyst tog jag fram min rosa videokamera samt 4 små pappersbitar. "We are going to Perth to watch something, but Brad doesn't know what it is. So let's do a little quiz."

Han fick fyra ledtrådar, den fjärde var "The Stig", vilket jag trodde skulle fungera som en slags utlösare.. men icke sa Nicke. Brads blick var tom och han förstod inte vad jag menade så det slutade med att jag fick bokstavera "S-T-I-G". Man såg hur hans hjärna arbetade på fullvarv, han viskade ordet och sedan small det till. Hans reaktion var underbar. Han log och skrattade och blev allt jag hade hoppats på att han skulle bli.

Vi spenderade dagen uppe i Perth och när kvällen började närma sig åkte vi till Burswood och såg showen. Rätt så coolt att ha sett männen från Top Gear. Showen var inte helt fel den heller, speciellt med tanke på hur glad Brad var. 

När jag var yngre så brukade mamma alltid köpa mig souvenirer från olika föreställningar, fotbollsmatcher osv, och därmed tänkte jag att jag skulle köpa något litet åt Brad.. Litet skulle det vara.. men slutade med att jag en 400kr t-shirt åt honom, bara för att han verkligen ville ha den. Han blev alldeles häpen när jag köpte den då han aldrig fått/köpt en riktig souvenir innan.

Hela det här "kalaset" gick på nästan 2000kr, och det kan kännas lite saftigt en ska jag vara ärlig så var den här dagen värd varenda dollar.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Landet Där Alla Hatar Julen

Kära lilla du.. Jag har ärligt talat varit helt jävla värdelös på att uppdatera bloggen. Varför vet jag inte, var jag för lat, för arg eller alldeles för trött eller för lycklig? Något sånt var det i alla fall. Hur som helst så är Kathy tillbaks och kommer i fortsättningen att försöka uppdatera sin blogg 2-3 ggr/veck.
Under månaden som jag "glömt av" att uppdatera bloggen som har jag varit med om så pass mycket att jag inte vet vart jag ska börja.

Okej, dagens inlägg får handla om "hur alla i Australien fullständigt skiter i julen" och hur jag känner mig omgiven av Grinchens fucking kusiner. När jag hör "första advent" så föreställer jag mig en dag full av lycka, julsånger, pepparkakor och tomtar. Här spenderade jag första advent på jobbet där alla mina arbetskamrater blev förbannade så snart radion spelade en julsång och sedan kom jag hem och åt thaimat. Ingen juldekoration, inga pepparkakor eller lussebullar, inget pepparkakshus.. nothing!
Revolution, sa jag och stängde därefter in mig själv i sovrummet, satte på min personliga julskiva, drog upp volymen till max, tog fram alla julklappar som skulle slås in och såg till ha en riktig julig första advent. Kommer inte julen till mig så får jag fan anstränga mig och släpa hit den istället.

          Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                                     Min fina tomte

Femton Veckor Senare...

För femton veckor sen stod jag på Landvetter flygplats, jag var rädd, euforisk, ledsen och lycklig. För tio veckor sen var jag bitter, saknade motivation och ville hem. Och nu, nu sitter jag här och känner mig alldeles lagom. Mina första fem veckor här i paradiset beskrev jag som oändliga och jag klagade på hur mycket jag saknade mitt hem. Numera märker jag hur tanken av mitt hem, min familj och mina vänner inte längre gör mig ledsen och hur jag bekväm och avslappnad jag känt mig under de senaste veckorna. Att acklimatisera sig är alltid svårt och jag var inget undantag. Mina två första månader i mitt nya hem var förfärliga. Ständig hemlängtan och ångest toppade min lista och jag kände mig hur ensam som helst. Jag vet än idag inte vad det berodde på. Brads mycket svåra och missnöjda familj, den enorma bristen på vänner, faktumet att jag inte kan åka hem när jag känner för det.. Jag var en främling, lite som en utomjording som inte riktigt kunde passa in och bara ville hem. Facebook och mina vänners statusuppdateringar var mina fiender, de skulle alltid göra mig ledsen. Nu, nu loggar jag in bara för att se vad mina vänner har för sig, se om någon kanske saknar mig.. och ja, det finns fortfarande stunder då jag blir lite sentimental av mig och saknar min familj och mina vänner men jag gör så gott jag kan för att undvika sorgsna tankar och fokuserar istället på vad som händer runtomkring mig.
Jag har kommit över min lilla sorgsna period och tro mig när jag säger att det känns helt underbart. Dagar då världen kan dra åt hell existerar fortfarande men optimisten inom mig är äntligen beredd att göra motstånd.

Jag saknar Sverige, det kommer jag alltid att göra men jag vet att jag kommer att åka tillbaks, (redan nästa år för att fira min 20:e födelsedag med mina fantastiska vänner och min älskade familj.) so.. it's alright babygirl. I can do this.
Kathy, femton veckor senare: Hoppfull? Ja. Optimistisk? Definitivt. 

               Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Det där med maxiklänningar...

Okej, som de flesta tjejer så älskar jag att shoppa, i synnerhet kläder. Vart jag än är så observerar jag alltid unga kvinnors klädsel och väljer därefter ut plagg som jag tror skulle passa mig. Maxiklänningar har länge varit på kartan, H&M och deras nästan 2 meter långa modeller ser ut som gudinnor i dessa långa somriga klänningar men personligen så har jag alltid haft svårt för dem. Det har haft att göra med min kroppsbyggnad, (eller huvud) jag har på något sätt alltid lyckats se ut som en gravid dvärg när jag provat maxiklänningar. Dock så var Jordii i Bali för någon månad sen och kom hem med 3 presenter till mig, Jersey Shore säsong 2, Criminal Minds säsong 2 och.. en alldeles bedårande maxiklänning. Min första tanke var "herregud vad söt" och tanken därefter var något i stil med "helvete, jag kan ju fan inte ha på mig den här". Men allteftersom jag är en person som inte vill såra folk som faktiskt haft en i åtanke och köpt en present till en så bestämde jag mig igår att försöka mig på den vackra och mycket långa dvärgproducerande klänningen. Efter en dag på stan kan jag konstatera att jag numera är förälskad i mina fina maxiklänning. Den är äckligt bekväm, man kan ha stubb på benen utan att behöva oroa sig för att någon ska se det (jag orkar faktiskt inte raka mig 24/7, buhu) och den får mig att känna mig så somrig!

               Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

The Brighton Creep

I början av veckan bestämdes det att jag skulle hem till Jordii och ha en tjejkväll och Brad skulle få besök av hans heliga trio (Chris, Pat och Jesse som istället blev Jesse & Jake då Chris dissade Brad under kvällen) och ha en killkväll. Torsdag förmiddag åkte jag och Brad in till the Forum där vi träffade både Jesse och Jordii. Jesse bad Brad hänga med till the Brighton eftersom Tyne (hans bror) skulle vara spela där och sedan frågade Jordii om jag ville stanna hemma hos oss istället och hänga med killarna till the Brighton. Slutade med att jag, Brad, Jordii, Jesse och Jake åkte in och hade en rätt så intressant kväll. Alla från Jesses födelsedag var där så det var kul, skönt folk att hänga med. (The Brighton är för övrigt ingen klubb utan mer ett ställe att hänga på, det finns en stor fin bar, 2 biljardbord, en enorm fin terass, fyra tvapparater och ett dansgolv. Ett väldigt glammigt och fint ställe.) Tyne spelade dubstep och vi drack, fick kepsar från baren och var awesome ända framtills en intressant och antingen hög eller full som fuck man i 40 års åldern kom upp till oss. Det började med att han försökte dansa med Molly, Brad bad då honom att lämna oss ifred men istället så gick han till baren och bad om en keps för att passa in med gruppen, och sist men inte minst så stod han en meter ifrån mig och stirrade rakt in i min själ. Brad som var den ansvarsfulle föraren den kvällen drack inte och märkte att något var fel på killen. Efter en stund klickade det, och äntligen förstod han att snubben stod och stirrade på mig!
- Are you alright buddy? (ansvarsfulle Brad)
- She's a pretty one, isn't she? (läskiga snubben som fortsatte att stirra in i min själ)
- You know mate, that's my girl. So I would appreciate it if you'd walk away. (irriterad Brad)
- Really? She's pretty. (fortsätter att stirra)
Jake kände av frustrationen från Brad och bad mig följa med honom till dansgolvet, bort från Brad och äcklet. Alltid ska det hända något när jag är ute. Alltid. Brad höll sig lugn och slog inte ner killen som senare däckade utanför toaletterna, Jake, Jesse och Jordii följde sedan med oss hem, vi satt upp hela natten och drack, spelade spel och kollade på film... så kort och gott så var det en lyckad kväll.
Det här är antagligen olagligt, men eftersom chansen att snubben hittar den här bloggen är nästan lika med noll så tar jag risken och lägger upp den här bilden som jag fick av Molly.
                                  The Brighton Creep
                    
Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Hog's Breath Cafe

I måndags bestämde jag och Brad oss för att gå ut och äta en billig middag eftersom vi för tillfället sparar pengar till en liten grej. Så i tisdags, efter att ha åkt runt halv stan så bestämde vi oss för att åka till Hog's Breath Cafe, vilket inte var det billigaste alternativer men oh well, sue us. Som alltid så var det trevligt att åka iväg bara vi två och äta middag ute. Hog's Breath Cafe var faktiskt mycket mysigare än vad jag trodde att det skulle vara och maten var inte så dum den heller. Trots att jag och Brad bor tillsammans så spenderar vi inte så himla mycket "quality time" utan gör mest vardagliga saker så när vi väl går ut och gör något bara vi två så känns det väldigt trevligt och skönt. Hans familj är ju som den är och att komma bort från den miljön och bara vara tillsammans är något som vi behöver. I alla fall, poängen med det här inlägget är efterrätten! När servitrisen kom bärandes på den tappade jag bokstavligt talat hakan och började sedan skratta. "Are you kidding me?!" Bägaren var gigantisk! Jag kommer inte ihåg exakt men jag tror att efterrätten hetter "Rocky Road" eller något liknande och bestod av 8 glasskulor, jordgubbssylt, grädde, 8 jordgubbs/vanlij marshmallows och en stor bit kladdkaka i botten! Det var så sött och så sjukt gott att vi vägrade att lämna kvar något i bägaren. När servitrisen sedan kom för plocka undan fick vi en förvånad min tillsammans med ett "You guys did a good job!". Mission accomplished!

             Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Pink? It's Fuchsia Baby!

Dagens nya ord "fuchsia", är en färg som jag numera är besatt av. I söndags åkte jag och Brad till Miami Plaza och köpte varsin tidning. Eftersom jag inte är något större fan av skvaller så köpte jag mig en Cosmopolitan som alltid har en massa roliga berättelser om sex, sminktips och liknande. Sommaren är ju på väg och mitt smink samt min garderob är i ett behov av en uppdatering.
För dig som inte vet så har jag under år 2010 fallit för Isadora och deras nagellack "wonder nail". Det kommer ständigt ut nya färger, borstarna är breda och lätta att använda och nagellacket håller bra... meeeeen (det kanske bara är jag men det känns som att ordet "men" har blivit mitt nya favoritord) här i the Forum så har dem inte Isadora, varken Big W eller den andra affären som ligger längst in i the Forum och jag är helt förkrossad. Brad och jag åkte in igår bara för att komma ut ur huset och gick in till EB Games som hade årets rea och vi lämnade affären med två nya spel (Final Fantasy - 4 heroes of light - DS och Dead Space 2 - PS3). Jag var nöjd med mitt nya spel men jag kände att det var något jag saknade. FUCHSIA! Gick in till Big W och köpte ett läppstift och ett nagellack för 18$, (jag har haft en otrolig tur när det kommer till prissänkta varor) och efter det köpet kände jag mig hel. Jag har aldrig prövat rosa men nu jäklar kör jag! Kan tjejen i Cosmo så kan fan jag! I'll make it work!

         Sverige,jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                 Läppstift från Rimmel & Nagellack från Maybelline

Den Svenska Fikan Ersattes Med S-A-L-E!

Jordi ringde mig i måndags och påminde mig om att hon skulle till Bali på torsdag, (alltså idag) och hon undrade ifall jag ville ses runt lunch innan hon åker. Eftersom hon är min enda riktiga tjejkompis så sa jag ja och föreslog en gammal hederlig fika.
Brad erbjöd sig att betala för min lilla fika och hade först tänkt att ge mig 60$.. "What the buck?" tänkte jag. "I'm going to have a coffee, not shopping baby. I don't need that much." Han såg på mig och flinade till "yeah, right. You're not gonna go shopping aye? Alright." Slutade med att jag fick 40$ eftersom jag skulle betala Jordi för filmer som hon skulle köpa åt oss i Bali. Nu kommer det där ögonblicket där du kommer att tänka "Ha-Ha! Jag visste det! Det är så typiskt Kathy!" Jag sa att jag inte skulle shoppa men (!) eftersom det var rea på Cotton On och Jordi insisterade på att gå dit så köpte jag en tunn svart tunika för 5$ och sedan fortsatte vi mot Supré som också hade rea.. och där hittade jag en tajt svart kavaj för 15$. Så ja, det där med att inte shoppa gick inte så bra men det var lätt värt det.
När Brad kom och hämtade mig såg han på påsarna och skrattade och när jag försökte försvara mig själv så sa han bara "haha, that's alright. I don't care babe, did you have fun?". Ibland så är min pojkvän bra. Han är ett utmärkt exemplar av en kille som med nöje tar på sig rollen som "the provider" och är gammalmodig av sig på det sättet. Lite gulligt, tycker jag. Att shoppa var kul men jag saknar Condeco och den svenska hederliga fikan. Amen.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".
                  
                     Mitt älskade Condeco vid Kompassen

Ett Par Våta Trosor

Som tidigare nämnt så har solen varit framme och härjat i snart två veckor. Igår var det över 25 grader varmt och jag vägrade att stanna hemma. Efter att ha tjatat i nästan två timmar gav Brad med sig och vi körde in till the Foreshore.. Vi hade inga som helst planer på vad vi skulle göra där, jag var mest angelägen om att komma ut ur huset och få ha på mig kjol eftersom jag nyligen rakat benen.

Ungefär 3 minuter innan vi kom dit utbrast Brad, "I know! Yeah.." Han sa att jag under inga som helst omständigheter fick säga nej och att jag skulle försöka vara positivt inställd till förslaget. Han ville gå och hyra en kajak... vilket vi också gjorde. Jag vet, kjolen då? Ja, jag paddlade kajak med kjol på.

Det första kvinnan sa när vi kom in i affären var att vi kanske skulle komma tillbaks en annan dag samtidigt som hon såg på mig och mina kläder, haha. Hursomhelst så paddlade vi från Hall Park och in mot lyxvillorna. Området som Brad bor i är rätt så rikt medans det här området ägs av miljonärer. Det fanns ett flertal villor som såg ut som hotell och små slott. En ofattbar syn för en stadstjej som moi.

Medans vi paddlade på så dök turistbåtar upp och skapade vågor som i sin tur stänkte vatten på oss. Eftersom jag satt längst fram så var jag den som fick mest vatten på mig.. och den sista vågen blev naturligtvis tvungen att vara värst och dränka hela min kjol. Därefter satt jag alltså i en liten pöl och min fitta var våt. Och nej, den var inte våt på det där bra sättet.. det kändes som att jag hade kissat på mig och jag ville dö för att det kändes så jävla ofräscht, haha. Är man dock mitt i ingenstans så lär man sig att acceptera situation, hålla käften och paddla på.
Turen slutade med att vi försökte ta livet av oss genom att paddla under en liten gång bro.. hade vi inte lagt oss bakåt i kajaken så hade vi antagligen mist våra huvuden. Kort och gott så var den här utflykten lyckad som fan.

Sol, Vind & Vatten

"Sol, vind och vatten är det bäst som jag vet..."

Våren är äntligen här och vädret blir bara bättre och bättre. Att vakna upp till en skinande sol varenda morgon känns underbart och att få uppleva det här äventyret är något av ett privilegium. Ja, de senaste dagarna har varit bra. Brads hus ligger nära vattnet och Avalon beach ligger 3 minuter härifrån. (med bil!) Som en normal svensk medborgare så vill jag njuta av solen så gott det bara går och därför spenderade vi hela förmiddagen på stranden. Förvånansvärt så var det Brad som tog intiativet och för en gångs skull slapp jag tjata till mig en biltur till stranden, haha.
På grund av en dum vana ("ok, fine. I'll do it! :D") så hamnade jag mot slutet av förmiddagen i en sandgrop, täckt av en sandkropp med löjligt stora bröst. Efter en kvart tog klaostrofobin över och jag började hysteriskt gräva upp mig själv för att sedan inse att jag var täckt med sand som inte gick att "borsta bort". Helvete!
Strand = Hav = Fucking Kallt = Ett Snabbt Dopp
Så ja.. woho! Mitt första dopp för i år!

      Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Jesse Fyllde 18 & Dubstep Är Inte Klubbmusik

Natten i Perth kan delas upp i 4 delar. "Bilturen upp till Perth", "Hotellet och Vakten", "Dubstepskit & Dryga Svennen" och sist men absolut inte minst "Bogans gone wild".

Bilturen upp till Perth -

Pat kom hit och hämtade oss och sedan körde vi till Bunning's och hämtade Chris som kom direkt från jobbet. När han satt sig i bilen insåg vi alla att något stod på tok, och ja. Hans ex hade skickat honom ett sms i stil med "Hej, ha kul ikväll för jag gjorde saker med honom idag". (dvs killen som fick henne att lämna Chris) Wow! Jag menar, jag har alltid vetat om att hon är en slampa men hennes idioti överraskade mig grovt. Hursomhelst.. Chris var förstörd och började dricka tillsammans med mig och Brad. Pat var tack och lov en ansvarsfull förare och drack inte, däremot så drack Chris för dem båda och blev redan på väg upp till Perth rätt så jäkla full.

Hotellet och Vakten -

Pat, Brad, Chris och jag fick dela en liten lägenhet med 2 sovrum, 1 kök och vardagsrum samt en toalett. (Brad och jag fick rummet med dubbelsängen, booyeah.) Vi hade sammanlagt 3 lägenheter på en våning och vi började festen inne hos Tyne. (Jesses big bro) Efter ungefär fem minuter blev jag bjuden på min första drink och natten drog igång. Jesse och Jordi kom runt 6 och alla hade roligt. Runt klockan 8 kom vakten, för tredje gången och sa "this is your last chance guys, after this you're out". Precis samtidigt som vakten vänder om och börjar gå ut ur rummet så vänder Chris på klacken och springer ut och spyr ner hela balkongen. Rumsbyte, direkt! I lägenhet nr. 2 lekte jag ängel och fick pizza från en kille, började blöda från min högra stortå och drack en massa Sex On The Beach. Memo inför framtida fester, get a hotelroom, it's fucking awesome!

Dubstepskit & Dryga Svennen -

Efter att ha fått ytterligare 2 varningar bestämde vi oss för att gå ut redan klockan 22. Vi lämnade Chris inne på rummet eftersom han druckit alldeles för mycket och däckat gång efter gång. Nattklubben som vi gick till var "Shape bar" och självfallet var vi alla VIP och gick in gratis. (En mycket irriternade upptäckt - de tar inte emot svenska ID-kort. Man måste ha sitt pass för att komma in, vilket kändes sådär då jag som min mamma en gång sa "ser ut som ett turkiskt flyktingbarn" på passkortet.) Klubben i sig såg helt okej ut, övervåningen var pimp med en massa vita soffor, ett stort DJbås, ett X antal ljuseffekter och en stor bar. Vad jag inte gillade med klubben var att: Vissa tjejer var klädda i helt fantastiska kläder medans resten lika bra kunnat gå dit nakna, alla såg ut att vara 15 (vilket dem inte var då man måste vara 18 för att komma in på nattklubbar i Australien) och musiken som spelades den kvällen var dupstep. Dryg svensk som jag är så vägrade jag att dansa till dubstep. Jag försökte i kanske fem minuter men gav sedan upp och fokuserade på min lilla "Jungle Bucket" istället.

Bogans Gone Wild -

Som jag tidigare nämnt så är jag och Brad som ett gammalt gift par och gick därför tillbaks till hotellet runt tolv. Brad var lite halvt borta medans jag var relativt nykter. (vad fan hände där liksom? Vart tog min vodka vägen?) Varken jag eller Brad kunde sov och istället raidade vi köket och kollade på TV. Klockan halv fyra hörde vi någon inne på toaletten, det var Chris som hade bestämt sig för att spy igen. Efter ett misslyckat försök att få med Pat så gick vi tre ut och köpte kebab i fucking boganville. Om du inte vet vad bogan betyder så googla det. Det är ett aussieslang, a bad one. Mitt ute på stan satt det en massa 18 åringar överallt och gjorde ingenting, vissa grät medans andra bara satt där. Den lilla kebabaffären var förstörd, det var kebab över helt golvet och typ 25 pers utanför. Rätt som det var så kom det in två tjejer.. utan skor.. och köpte kebab. Mums... Fy fan, jag saknar Sveriges elegans.

Anyways.. Natten var rolig, men inte ens hälften så rolig som mina utgångar i Sverige varit. But oh well, för en första utgång så var det ändå en lyckad natt.

        Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                            

Dinner, movies and some vomit on top!

Onsdagkväll och ingen jobbar. Yes! First night off in God knows how many days. Eftersom vi precis fått våran lön så bestämde Brad att vi skulle gå ut på date. Först så skulle vi äta middag och sedan gå på bio och se the Green Lantern. (som jag i och för sig redan sett men som jag ville se igen tillsammans med Brad.) Ungefär två timmar innan vi lämnade huset åt jag en spring roll röra som hans styvmamma lagat. Hon sa att vi fick ta lite men inte för mycket då hon behövde den till att göra vårrullar. Efter att ha ätit röran kände jag mig otroligt mätt, precis som jag brukar må efter att jag ätit när jag har mens. Känslan försvann dock inte och två timmar senare satt vi och beställde mat på en restaurang. Under de senaste 2 månaderna har jag levt på thaimat och pasta och beställde därför in en tallrik med tortillas. Jag hade totalt fyra tortillas på min tallrik och efter att ha ätit en så kände jag att jag var klar. Min mage började göra ont och jag ville inte ha mer.
Fyrtio minuter senare var vi på Reading Cinemas och såg på the Green Lantern. Jag visste inte vad det var men min mage hade börjat göra riktigt ont och jag kunde inte sitta still. "är det mensvärk eller ska jag spy eller nåt?"
Efter filmen gick vi på en romantisk promenad runt the Foreshore och pratade om hur vi önskar att vi kunnat flytta in i en utav lägenheterna där. (Det är s.k. lyxlägenheter så ja.. drömma kan man alltid göra.) Vi tog bilen till en liten vik som Brad ville visa mig och rätt som det var reste sig håret på mina armar och min salivproduktion ökade med 1000%. Jag bad Brad att vända sig om och börja gå i motsatt riktning, och sedan vände jag mig om och började spy i ett hål mellan stenblock. (mängden spya som lämnade min kropp var fascinerande, jag förstår inte hur någon så liten som jag kunde rymma så mycket i min kropp.)
Vi åkte omedelbart hem och jag fortsatte att må dåligt..
Natten blev bara värre och innehöll mer spya, feber och magont. Jag trodde att jag skulle bli tvungen att åka in till sjukhuset. Brad tog bra hand om mig och lämnade inte min sida.
Den natten gav honom en massa pojkvänpoäng, haha.
Men hur typiskt är inte det här? Sånt här händer bara mig.. En utav de få kvällarna som vi faktiskt går ut och gör något romantiskt och så ska jag gå och bli matförgiftad och spy upp Niagarafallen. Underbart..

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Leka Vuxen & Köpa Kuddar

Visserligen så var jag och shoppade lite med Jordii igår men Brad och jag hade redan förra veckan bestämt att vi skulle gå och shoppa innan festen. Brad köpte en ny skjorta (tack Sverige, Brads klädsmak har äntligen förändrats till något lite mognare) till festen imorgon och efter det gled vi omkring inne på the Forum och köpte lite småsaker (laddare till mitt DS samt ett par skor till mig) och åt lunch. Det blev Subway, of course. Efter min lilla kräkfest häromdagen så vägrar jag att äta fattyfood.
Hursomhelst.. vi lämnade the Forum efter att vi, (likt världens alla gifta par) köpte oss nya kuddar att sova på och örngott som matchar våra sängkläder. Han betalde för skorna och örngotten medans jag betalade för kuddarna. (vilket han först protesterade mot men efter mitt "ah-ah-ah, gemensam ekonomi" så blev han tyst.) Alla i huset ser det som en självklarhet och eftersom Brad också är på det så varför inte? Jag bor tillsammans med min pojkvän och jag har inga problem med att betala för saker och det har inte han heller. Det känns lite coolt när jag tänker på det. Skrämmande men coolt, att vi nått det stadiet i vårat förhållande.
Att köpa kuddar och örngott kändes som en grej att kryssa av från vuxenlistan. Mamma är inte här längre och nu får jag fixa sådana saker själv. Inte nog med att vi köpte kuddar idag så avslutade shoppingrundan med att köpa alkohol! Ja! Här i Australien kan jag köpa min egna sprit utan att ha fyllt 20 år! Taggad som fan inför morgondagen! Utgång, utgång, utgång! Woho!

           Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Lumberjack Kathy

Okej, det här inlägget är antagligen världens mest onödiga inlägg men det spelar ingen roll för jag känner mig alldeles för manlig för att bry mig just nu. Våran lediga söndag gick åt helvete runt halv tolv när chef ringde och bad Brad komma in eftersom Zac inte kunde hantera disken och friteringen samtidigt. Styvmamman, Jack och Sine skulle iväg till en faster och äta middag där. Jag såg min chans till den så ytterst ovanliga ensamheten och valde att stanna hemma. Brad skulle tillbaks till jobbet halv sex och tyvärr så hann han inte få igång elden.. och som den självständiga och starka unga kvinnan jag är så bestämde jag mig för att ta tag i situationen och rädda mig själv från att frysa ihjäl.
Jag tog tag i den stora yxjäveln och började hugga ved, in Kathy style of course! Tog det en stund? Ja, det gjorde det. Högg jag nästan av mitt väntra pekfinger? Ja, nästan. Lyckades jag hugga ved? YES, I DID! Att framgångsrikt hugga ved bredvid ett stort skjul och en stor Toyota Landcruiser gav mig den där manliga känslan. Samma känsla som jag upplevde när jag var i Tunisien förra året och lyckades öppna en flaska vin genom att dra ut korken. Känslan av fullständighet och manlighet spreds i kroppen och för en stund kände jag mig oövervinnlig och tänkte "pfft, psykologiutbildning. Fan, om jag klarar av att hugga ved så klarar jag av vadsomhelst. Kathy, Sveriges framtida statsminister! Booyeah!"

                Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Workaholic

Here's the case:
Priscilla a.k.a. Steven har varit borta på en "winetasting trip" i snart två veckor. (Om du inte förstår varför Steven kallas för Priscilla så ber jag dig att gå in på wikipedia och söka på en film vars titel är "The Adventures of Priscilla, Queen of the Desert.") Gary, a.k.a. "Rainman"/"I am Sam" har fått sparken på grund av självklara orsaker. Detta betyder alltså att jag och Brad fått jobba alla pass den här veckan. Han jobbade morgon, jag kväll och så vidare. Jag skulle ha varit ledig igår men chef bad mig komma in eftersom det skulle bli mycket att göra. Ikväll har jag ett sista pass tillsammans med Brad och imorgon är vi båda äntligen lediga!

Newsflash:
1. Om exakt en vecka så är det äntligen dags för min första riktiga utgång i Aussieland! YEAH! Patetiskt nog så är jag extremt peppad på att få gå ut och festa! Jag är mer än väl medveten om att det får mig att låta som en 14 årig fjortis som blir full på 2,25% cider men skitsamma. Senaste gången jag var ute var i slutet av juni och det är just nu slutet av augusti.. och nästa vecka lördag är faktiskt början på fucking september, okej? En utav Brads 3 bästa vänner fyller år och hans flickvän och storebror ordnar en "överraskningsförfest" uppe i Perth och efter det ska vi till ett ställe som heter "Shapebar". (som förhoppningsvis är lika bra som Parken eller Trädgårn.) FUCKING EXCITED!

2. Du minns säkert om hur jag klagat på att Chris alltid här.. Tja, den här veckan har han varit här varenda dag. I vanliga fall så skulle det har orsakat problem mellan mig och Brad eftersom jag inte orkar ha hans kompisar här hela tiden men... Chris har blivit dumpad/gjort slut med sin flickvän. Han var helt förstörd dagen det hände och grät hela tiden men oavsett hur ledsen det gjorde honom så var det för hans eget bästa. Och det säger jag inte bara för att jag avskyr tjejen utan för att hon inte förtjänar honom. Skiten som han tvingats gå igenom under de senaste 3 veckorna är otrolig. Hon är inte längre en bitch eller elak. Hon är fan ond, omogen och äcklig.
Så om någon känner för det.. skriv till Chris på facebook. Han skulle behöva lite uppmuntran från tjejer, bara ett "hello" skulle göra honom väl.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".
                        

Veckans Olikheter No. 4

Som tidigare nämnt så börjar det bli allt svårare att märka av grova kulturskillnader. Det mesta i WA känns rätt så normalt... eller tja. Jag flyter mest bara på, ibland råkar jag få en glimt av något och i de flesta fallen är det ytterst upprörande och det får mig att sakna Sverige. (gratis tandvård för alla under 20 år, lunch i skolan och liknande.)


Sverige            --------      Australien
Olika scheman                Tinitus orsakande klocka
Karriärkvinna                   Wisteria Lane

När Mr. Mason inte är hemma, (dvs Brads pappa) är styvmamman väldigt laid back och lat. Om detta beror på hennes unga ålder som hindrar henne från att inta den fullständiga modersrollen eller om det enbart har att göra med hennes lata natur vet jag inte. Vad jag däremot vet är att när Mr. Mason är bortrest så blir Brad tvungen att hämta Jack från skolan praktiskt taget varje dag, och är inte Brad tillgänglig då är det Sine som tvingas göra det. En gång kom vi dit ca. 10 minuter innan Jack skulle sluta och valde att vänta på honom på skolgården. Efter exakt tio minuter small det! Skolklockan började ringa och det lät som om någon slagit på ett krigslarm. Jag stod där med händerna för öronen och väntade på att det jävla oväsendet skulle försvinna. Jag har aldrig hört en skolklocka ringa innan. Alla klasser i både grundskolan och gymnasiet hade olika scheman, alla hade rast och lunch vid olika tidpunkter så vi har aldrig varit i behov av en sådan klocka.

Under mina sju veckor i Australien har jag märkt ett intressant mönster bland kvinnor med barn. Det finns inget som tyder på att det här mönstret har något att göra med en kvinnas ålder, det har istället att göra med graviditet och mannens inkomst. Utav alla de kvinnor med barn som jag mött under de senaste veckorna så har minst hälften av dem varit arbetslösa, så kallade "housewifes", och om de nu jobbar så har har de något av ett deltidsjobb och arbetar max 15 tim i veckan.
Jag har försökt ta ställning till den här typen av livsstil men jag har fortfarande ingen fast åsikt. (Första tanken är "det är fel och svagt att leva av sin partners inkomst".) Just nu känner jag att jag skulle hatat att ständigt vara beroende av min framtida mans inkomst, att inte ha något att göra om dagarna och att förlora möjligheten att kunna gå och köpa mig något riktigt dyrt som jag velat ha och kunna säga "jag har köpt det här för mina pengar" och på så sätt bidra till min självständighet. Jag har sedan ung ålder varit självständig och självständigheten har blivit en del av mig och det är något som jag vet att jag ärvt från den svenska kvinnans mentalitet. I Sverige är vi alla unga självständiga kvinnor som klarar oss på egen hand och kan uppnå precis vad vi vill utan någon som helst hjälp och vi alla siktar på att göra karriär. I Australien anses det inte vara något fel på kvinnor som väljer att bli hemmafruar. I många fall är det mannen som övertygar kvinnan om att stanna hemma. Anledningen till varför vissa män vill att deras kvinnor inte arbetar är simpel. Mannen ska vara "the provider", han ska kunna ge sin kvinna allt hon pekar på så det handlar alltså om välstånd och omsorg.
Hur det väljer att se på det är upp till dig, hursomhelst så är det ett roligt samtalsämne. Man kan vrida och vända på det i all evighet då det alltid kommer att finns lika många positiva som negativa saker med att vara en hemmafru.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Roadtrip To Fremantle & Beyond

Brad och jag har under den senaste veckan suttit inne på en webbsida kallad "gumtree.com.au" och kollat upp PS3 och DS konsoler. Slutligen så fann vi två tänkbara kandidater och bestämde oss för att åka norrut och ta oss en titt på konsolerna och kanske också köpa dem. Eftersom vi skulle vara på det ena stället först klockan sex och på det andra klockan sju så åkte vi upp till Fremantle eftersom vi aldrig varit där.
"Freo" som alla kallar det var helt fantiskt, en förtjusande hamnstad! Centrum bestod av en massa små byggnader med max 3 våningar och fick mig att tänka på Haga i Göteborg. Det kändes som att vi kommit till ett annat land på mindre än en timme, allt såg så annorlunda ut i jämförelse med Mandurah och Perth.
Vi gick mest bara runt och såg på saker och människor. Freo har en hel del unika individer som bekymmersfritt ligger i blomlådor och på små gräsplättar lite här och där, röker på och njuter av livet. Jag hittade ett pas UGG's med Swarovski kristaller och ja, jag vill ha dem men har just nu inte råd med dem, haha. Enda anledningen till att jag ens gick in i affären var för att kolla på priser då en mycket särskild person i Sverige ska få ett par hemskickat till sig på sin födelsedag. Min vackra Sofia.
Freo var underbart och åkturen därefter likaså. Det var faktiskt kul att sitta i bilen med Brad i mer än 3 timmar. Vi åkte vilse, blev tvugna att stanna mitt i ingenstans där det var mörkt och vi var omringade av en massa träd... (omgivningen fick mig att omedelbart börja leta efter en yxmördare stående bakom ett träd.) Trots ömma ben, ryggont och total utmattning så var den här dagen en utav de bästa dagarna hittils. Att åka till Freo visade sig vara en toppenidé, bilturen var rolig och vi kom hem med ett PS3 och ett DS Lite.
Bättre än så blir det bara inte.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Den 16:e

Vill börja med att be om ursäkt för att det låga antalet nya inlägg, blogger.com har nämligen inte fungerat under de senaste fyra dagarna. Men nu kör vi igen!
Den 16:e varje månad är lite av en speciell dag för mig. Brad och jag blev tillsammans den 16:e december för några år sedan och ändå sen dess har vi alltid försökt att hitta på något särskilt varje månad på den 16:e. Inte för att vi firar varje månad som vi varit tillsammans, nej, nej. Vi gör det mer för att se till att vi aldrig slutar försöka göra något fint för varandra. 
Sorgligt nog så får vi betalt först imorgon och vi är båda helt panka vilket innebär att vi inte kan gå ut och äta eller göra något annat som kostar pengar. Hursomhelst så bestämde Brad att vi skulle ta en tur med bilen, han ville visa mig "death mountain", en kulle som Brad som liten brukade cykla nedför varje dag efter skolan. Åkturen blev lite längre då vi fortsatte att köra längs stranden och såg på en massa fina hus runtomkring. Jag hade egentligen ingen aning om vart vi var och rätt som det var så stannade han bilen och bad mig hoppa ut. "Nej, jag orkar inte..." Han skrattade och sa åt mig att sluta vara lat och hoppa ut ur bilen. Motvilligt lämnade jag bilen samtidigt som det började droppa ner från himlen. "Baaaaabe..." sa jag med min klagostämma och då såg jag det. Det stora blåa havet.
Vi var vid Melrose Beach, den första stranden han tog mig till första gången jag var och besökte honom år 2008.  Regnet öste nu ner och vi sprang upp till en utkiksplats som Brad tvingats bära mig till senaste gången vi var här eftersom jag inte kunnat gå på de små stenarna. Ingen utav oss hade varit här sen den gången och jag måste erkänna att trots regn och vind så kändes allt väldigt romantiskt och det var definitivt inget jag hade väntat mig från Brad. Att han tog mig dit, en plats vars några utav mina allra första minnen tillsammans med honom skapats, fick mig att känna mig väldigt speciell. Vi var bara där i några få minuter, men dessa få minuter gjorde min dag.

              Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                            Melrose Beach, 2008. <6

Remember, remember the 5th of November

Tja du... Jag vet inte vad jag ska skriva. Det händer små saker hela tiden, mitt humör går upp och ner hela tiden och jag vet helt enkelt ingenting. Chris har varit här varje dag förutom igår, och det börjar bli jobbigt. Han ska komma hit idag med, en timme innan jag ska till jobbet. Jag har börjat fundera på om det kanske bara är jag som tycker det är jobbigt att Brads kompisar ska behöva vara här varenda jävla dag. Det kanske är jag som problemet, och inte Brads brist av förståelse och höga nivå av egoism.
Han väckte mig klockan fem på morgonen igår och sa att han hade feber. Jag sprang upp och fixade panadol och vatten och sedan värmde jag lite soppa åt honom. (som alla egoistika och elaka flickvänner gör.) Vi gick och la oss igen runt halv åtta och sov fram till tio ungefär. (Jag hade tid hos banken halv tolv.) Brad skulle egentligen ha jobbat igår men eftersom han mår som han mår så ringde han jobbet och meddelade dem att han är sjuk. "Yippie, en extra dag tillsammans" var min första tanke. Vi la oss igen vid tre, jag var helt slut och ville bara sova.. den tuppluren varade fram till fem då hans styvmamma började gapa från vardagsrummet, "get up guys, it's five o'clock. You can't sleep all the time". Nähä.. jag har alltid trott att det är meningen att man ska vila när man är sjuk och att man faktiskt har rätt till att sova under dagen om man bara fått sova 4 timmar under natten. Men nej, inte i det här huset inte. För hon kände sig för lat att laga middag och sa åt oss att göra det.

Vi hyrde 4 filmer förra veckan och igår såg vi på en utav mina absoluta favoriter, "V för Vendetta". Den filmen är så inspirerande och så annorlunda att man bara måste älska den. Brad som inte velat se den och praktiskt taget tvingades att se på den var helt fast efter bara en kvart. Jag var helt upprymd efter att ha sett klart filmen och kände för att gå ut och starta en revolution, haha.

Jag har drömt en hel del mardrömmar på sistone. Hela tre igår natt... De är jobbiga och handlar alltid om saker som jag är rädd för ska hända, personer som jag saknar och liknande. En utav drömmarna handlade om mamma. Hon var ledsen och det var mitt fel. Just nu skulle jag behöva en vän här borta, någon att prata med.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                         

Busy Betty

Att jobba 3 dagar i sträck är ett helvete. Jag känner mig helt utmattad, det värker i kroppen och jag tror att mina fötter har en egen puls. I onsdags var jag ute och cyklade när Brad fick syn på mig på väg från jobbet och körde fram. Han sa att "chef" bett mig komma in för ett sista "training shift". Samma kväll fick jag mina arbetstider som är super eftersom jag för tillfället är en ung tjej utan större ambitioner. Det enda jag vill ha pengar till är en biljett hem och ett Nintendo DSi, förutom det så har jag allt jag behöver.
Jag jobbar bara 3 skift i veckan, torsdag morgon, fredag morgon och söndag natt. Torsdag samt fredag innebär 20$/tim och på söndagar får jag hela 25$/tim, så det känns soft. Jag kommer lugnt att kunna lägga undan pengar samtidigt som jag kommer att ha pengar kvar till annat. Jag vet, jag är lat. Detta skyller jag på mitt f.d. gymnasium, ISGY. Jag hade bara 4 riktiga skoldagar då den femte dagen var schemafri.

Åh! Big News btw! I tisdags var jag och besökte WestPac, så numera har jag två banker. Saknar dock Nordea, det är en bra och välfungerande bank. Alla banker i Australien känns lite B, men aja. Chris går förövrigt igenom en stor kris. Han är olycklig och är här 24/7. Jag tycker synd om honom som in i helvete men det är lite jobbigt att ha honom här hela tiden då Brad glömmer bort mig så snart han umgås med Chris. Fast samtidigt så det verkligen synd om honom, hans flickvän är kort och gott en slampa. En oerfaren slampa som både jag och Brad ogillar.

Köpte te häromdagen, Lipton! Nu slipper jag dricka deras skitte som smakar beskt.

      Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Fantasy Shopping

Efter en jobbig helg som inkluderat en ångestframkallande fredag och en helt störd lördag som börjat med en hel del hemska saker i huset som upprört min pojkvän, så ville han åka in till the Foreshore på söndagen och hitta på något. Komiskt nog så tog han mig till vår restaurang, haha. Vi hade talat om det under veckan, att vi bör gå dit och äta bara för att. Så där satt vi på Cafe Prontos uteservering mittemot de vackra palmträden och åt pizza med pesto och soltorkade tomater. Vi har inte varit ute sådär på ett tag, så det var riktigt trevligt trots att han var upprörd över situationen hemma. Under kvällen loggade mamma och Christian in på Skype, och självfallet skulle jag rapportera om allt som hänt under veckan...
Ja, jag är en stor gnällig bebis när jag pratar med min mamma, hon är ju min mamma ffs. Jag behöver min mammas kärlek och medömkan lite då och då. 
Både jag och Brad är lediga på måndagar och tisdagar så vi har bestämt att göra det till "våra" dagar. Imorse gick vi upp klockan 9:30 och lämnade huset klockan 11. Vi åkte nämligen iväg för att ta en titt på tv-apparater då vi bestämt oss för att köpa en TV till rummet nästa vecka. (lönevecka, vi får betalt varannan vecka.) Efter att ha kollat runt i nästan två timmar åkte vi och åt Subway... (Det kan aldrig bli fel med en Subway med avokado. Yum!) Jag ville inte åka hem direkt efter det och föreslog att vi skulle åka in till "Sinderellas".. som svenska Kondomeriet ungefär, och låt oss säga att jag hittat massor av framtida presenter till mina vänner hemma i Sverige, haha.
Vi avslutade våran lilla tur med att köpa en topp till mig på Supré. En helt okej affär kan man väl säga. Vissa plagg därinne kan se billiga ut medans andra är riktigt snygga.. dock så saknar jag H&M. Inget slår H&M.

Anyways.. det är lite mycket på gång här just nu. Inte bara hemma, men också med mig och Brad och sen så har en utav hans bästa vänner lite problem, så ja. Men det är okej. Bara jag tar en dag i taget så fixar det sig. Såg Captain America i lördags, rekommenderas inte. Filmer om superhjältar är alltid bra, men handlingen i den här filmen hade inget klimax.

             Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                     Den nya toppen med min svarta kjol.

Ansökningsguide no. 1

Jo, nu är det så att jag bestämt mig för att börja skriva en s.k. "ansökningsguide". Varje inlägg kommer att handla om hur man kommer i kontakt med rätt folk för att få hjälp med att söka in till universitet utomlands, vad som på ett ungefär krävs för att man ska komma in på ett särskilt program, viktiga saker att tänka på, CSN och så vidare.

                   Del 1 - Hitta rätt organisation  

Funderar du över utlandsstudier så skulle jag rekommendera att du söker genom en organisation då de hjälper dig att hitta rätt skola för dig och de sköter även allt pappersarbete.. kort och gott så gör de ansökningsprocessen väldigt enkel för dig.
Här är de tre organisationer som jag vände mig till för att sedan välja den som jag ansåg vara lämpligast för mig.

Study Abroad
http://www.studyabroad.se/start.aspx

GOstudy
http://www.gostudy.se/

KILROY
http://education.kilroy.se/

Dessa var de tre organisationer som jag valde att kontakta, men jag gick på möte med endast två utav dem. Orsaken till att mötet med KILROY aldrig blev av var att de inte kunde träffa mig i Göteborg. Något att tänka på är att du kontaktar dem i god tid. Tänk på att de kanske inte kan ta emot dig samma vecka som du kontaktar dem, så var ute i god tid.
Mitt första möte var med GOstudy och mannen som jag talade med var en person som man bara måste tycka om. Han var otroligt trevlig och lyssnade på allt jag sa samtidigt som han skrev ner en massa saker på ett papper. GOstudy fick mig att känna mig säker i deras händer då de visste precis vad jag ville ha. Jag tror dock att GOstudy passar någon som inte riktigt vet vad för universitet de letar efter. Jag hade det redan klart för mig att det skulle bli Murdoch eller Curtin.
Study Abroad.. hm, jag måste medge att de inte var lika professionella som GOstudy. Lars som hjälpte mig med allt var så avslappnad och chill att det kändes som att sitta i ett rum med en gammal "polare". Han kom ihåg vad för universitet det var jag ville ta en titt på och hämtade en massa broschyrer. Han var schyst och jag bestämde mig för att ta hjälp av honom bara för att jag redan bestämt mig för de två universiteten och för att han skulle hjälpa mig söka in till båda, inte bara ett utav dem.

I alla fall, tänk på att alla känner olika, bara för att jag valde Study Abroad så betyder det inte att du också måste göra det. Se till att gå på möte med de olika organisationerna och se hur det känns. Jämför dem och tänk efter. Det ska kännas rätt för dig då du överlämnar något så stort som din framtida utbildning i deras händer.

           Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Fem Veckor Senare...

Det har nu gått fem veckor sedan jag anlänt till mitt nya "hem", fem veckor sedan jag lämnade min familj och vänner, fem veckor sedan jag återförenades med Brad. Bara fem veckor. Ska jag vara ärlig så känns det som om jag varit här i flera månader, den återkommande ångesten och hemlängtan har blivit något utav en börda och jag är psykiskt utmattad. Men vem vet.. jag kanske bara säger det här för att jag haft en riktigt dålig dag, eller så säger jag det för att jag menar det.
Det finns stunder när jag känner mig ytterst obekväm i det här huset och vill försvinna så att jag slipper tala med någon, möta deras ansikten när jag är den enda förutom Brad som vaknar runt tio.. något som ogillas då åtta anses vara den lämpligaste tiden att gå upp. Att vara frånkopplad från alla hemma i Sverige är förjävligt. Att inte kunna träffa någon som tycker om mig för den jag är, som gillar att vara med mig och som faktiskt kan kalla sig min vän är hemskt. Chris kommer och går som han vill och alla våra (mina och Brads) planer går omedelbart åt sidan, för uppenbarligen så kommer han först.
Jag är en person som hatar att bli tvingad till saker och ting. Det funkar inte med mig. Men jag gör uppoffringar. Ordnade med Will så att jag och Brad skulle dit så att han skulle få umgås med sina andra kompisar, jag satt där i tre timmar och låtsades ha kul fastän jag satt i ett rum med 5 killar och ett PS3. På hemvägen blev jag även tvingad att dela bil med någon som jag inte tål. Hennes pojkvän var i bilen och han ville hämta henne. Hon ogillar mig och tro mig när jag säger att hatet är ömsesidigt. Hon är en grotesk person, och jag är någon som finner det svårt att uppriktigt ogilla någon.
Så här var jag. Ledsen för att våra planer för dagen gått åt helvete då Chris blandat sig i och för att Brad åkt iväg hem till honom och lämnat mig hemma. Ledsen för att Brad inte uppskattar mig och de små saker jag ständigt gör för honom, för att han inte ser mig som något viktigt men som något som ständigt ska "anpassa sig". (Vilket jag gör, så förtjänar jag inte en belöning lite då och då?) Förbannad som satan för att jag blev tvingad till att träffa henne. Du skulle ha sett blicken hennes mamma gav mig när hon motvilligt sa hej till mig.
Ja, det här var min dag. Fem veckor sedan så var jag helt ovetande. Och nu, nu är jag här och försöker bygga upp ett nytt liv. Dessvärre så verkar ritningarna till detta liv vara någon annans och allt jag kan göra är att försöka hänga på så gott jag bara kan.

PS. fastän dagen har varit som den varit.. så har det också funnits stunder då jag faktiskt skrattat åt något och stunder som jag inte varit så bitter. Jobbet till exempel, det är super. Alla i köket är trevliga och hjälpsamma och att bli kallade "love" eller "doll" hela tiden är underbart!

       Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                             Göteborg, mitt vackra Göteborg.

Cafe Pronto

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om Sandy men det får vänta då gårdagen var ytterst intressant och händelserik. Brad jobbar dubbla skift både onsdagar och torsdagar så jag började dagen som vanligt med en lång dusch, ett drygt svar från Brads styvmamma efter att jag frågat hur hon mår och ett avsnitt av Criminal Minds. Brad kom hem innan tre och vi drog oss till Miami och köpte tamponger, bindor, tandkräm och vitamintabletter. (moget va? Ingen choklad eller cola, bara viktiga saker.) Vi drog oss till McDonalds och köpte två burgare för att sedan dra oss hem. Från ingenstans bad Brad mig att följa med till jobbet, "chef" hade sagt åt honom att bara ta med mig så att jag får träna ett skift. Jag tvekade men eftersom valet stod mellan en kväll tillsammans med Brad på ett ställe som kanske skulle vilja anställa mig och en kväll hemma tillsammans med hans familj så fanns det inget att diskutera, jag skulle med.
Jag blev varmt välkomnad av både "chef" Lisa och "the manager" Dan. Båda homosexuella och underbara. Köket jag jobbade i förra året var större än det här dock så är den här restaturangen riktigt elegant. Arbetet jag utförde var rätt så enkelt om man bortser från att jag hela tiden blev tvungen att fråga vart allt skulle ställas. Jag vet ju inte vart saker och ting ska vara, inte än i alla fall. Anyways..
Lisa bad mig komma tillbaka imorgon, "so you can come in and work with Brad and we can fill out some papers". Yes! Jag har blivit anställd!
Även om det kanske bara blir "casual" och jag bara får 2-3 skift per vecka så är det ändå bra, nu har jag i alla fall något att göra och kan tjäna lite pengar.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Om Sanningen Ska Fram..

I de flesta situationer så väljer jag faktiskt att lindra in sanningen i en massa små lögner. Inte för att jag vill ljuga utan för att jag egentligen inte vill svara på det alla undrar. Jag läste igenom hela min blogg igår och konstaterade att den lät alldeles för bra. Jag har aldrig riktigt beskrivit hur en jobbig dag i Australien kan se ut och inte en enda gång har jag ens kommit i närheten av att försöka beskriva hur skit jag mått under vissa dagar. Vanligtvis så skulle detta vara okej, jag anser att folk egentligen inte har att göra med hur jag mår o.s.v. men eftersom syftet med den här bloggen är att du ska få en bild av hur det kan vara och kännas att flytta till andra sidan jordklotet så har jag bestämt mig för att ibland göra små undantag och publicera något inlägg under en "lite mindre bra dag".
Det här är det första.

Förra veckan kan enkelt sammanfattas med orden "ok, bra, super och skit". Innan Brad fick jobbet så var allt bara okej, hans familj var dock på honom hela tiden för att han fortfarande inte skaffat jobb. När han provjobbade var det bra och sedan när han faktiskt fick jobbet blev allt super som dessvärre slutade med skit. Jag var hemma hela onsdagen, torsdagen, fredagen och lördagen och kände mig ensam och övergiven. Missförstå mig inte, jag var och är glad att han fått jobb men att tvingas sitta i det här huset tillsammans med hans familj är inte något man vill göra varje dag. Dessutom har vädret varit opålitligt på sistone och jag har därmed suttit hemma som en hund och väntat på ingenting.
Brad och jag bråkade i lördags och det gjorde saken inte bättre. Han är mitt enda fysiskt närvarande stöd och om jag bråkar med honom, då står jag ensam.

Saker och ting har blivit bättre nu. Trots mens och magont så är jag på ett mycket bättre humör och jag har äntligen fått tillbringa lite tid med Brad, samt kommit ut ur huset och varit på middag hos Chris. Som sagt, det finns perioder som är bra och så finns det perioder som är lite mindre bra och oavsett så är det bara att kämpa på.
Så enkelt är det.

              Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Veckans Olikheter no. 3

När jag först kom att tänka på att skriva om alla de olikheter som finns mellan Sverige och Australien så hade jag världens längsta lista på saker och ting. Men nu, efter att ha varit här i nästan 5 veckor så har börjat bli svårt att komma på saker att skriva om. Jag lägger liksom inte märke till saker lika lätt längre.
Anyways..

Australien      -------------     Sverige

Tomato sauce                Felix tomatketchup
Inga källare                   Trygga källare
Klädlina                        Stor tvättstuga

Ketchup är ett problem för mig vart jag än åker. Polen, Tunisien eller Australien. Ingenstans finns det Felix tomatketchup och jag hatar det. Den så kallade "tomato sauce" smakar skit. Den smakar inte alls tomat utan bara en massa socker vilket inte är så gott till pommes frites. Jag ångrar starkt att jag inte lämnade ett par skor hemma och istället tog med mig en liten flaska av svensk ketchup.. it would be worth it.

Som mitt tidigare inlägg handlat om så är vädret här förfärligt. Det är mellan 16-20 grader varmt och soligt på morgonen. Efter klockan fyra smäller det och helvetet bryter ut. National geographic som sagt. Det blåser så att det visslar om dörrarna ut till trädgården och jag ligger naturligtvis och skiter på mig i sängen av rädsla. Brad får alltid prata med mig och gång på gång upprepa "det är okej, det här är normalt". Efter det lilla pratet igår kom jag på en sak. Låt oss säga att en orkan faktiskt skulle komma förbi och slita sönder huset, ja, då är vi körda för Brads hus har ingen källare.
Höghuset som jag bodde i hemma i Sverige har en källare, en fin en också. Den funkar t.o.m. som en bunker, utifall att. Det är rätt så vanligt att bygga hus utan källare här i Australien, vilket är tvärtemot den "typiska svenska villan" som har en källare som gjorts om till ett gym, en tvättstuga eller ett lekrum.

Jag saknar mig källare.. och min tvättstuga. Att tvätta mina kläder hemma i Sverige var en fröjd. Jag tyckte faktiskt om att tvätta.. nu hatar jag det. Varför? Jo, för att jag inte har någon torktumlare och för att jag bara kan köra en tvätt i taget. Och ibland luktar mina kläder spya om de hängt ute för länge, och det är ju alltid trevligt..
  
       Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life."