Den 16:e varje månad är lite av en speciell dag för mig. Brad och jag blev tillsammans den 16:e december för några år sedan och ändå sen dess har vi alltid försökt att hitta på något särskilt varje månad på den 16:e. Inte för att vi firar varje månad som vi varit tillsammans, nej, nej. Vi gör det mer för att se till att vi aldrig slutar försöka göra något fint för varandra.
Sorgligt nog så får vi betalt först imorgon och vi är båda helt panka vilket innebär att vi inte kan gå ut och äta eller göra något annat som kostar pengar. Hursomhelst så bestämde Brad att vi skulle ta en tur med bilen, han ville visa mig "death mountain", en kulle som Brad som liten brukade cykla nedför varje dag efter skolan. Åkturen blev lite längre då vi fortsatte att köra längs stranden och såg på en massa fina hus runtomkring. Jag hade egentligen ingen aning om vart vi var och rätt som det var så stannade han bilen och bad mig hoppa ut. "Nej, jag orkar inte..." Han skrattade och sa åt mig att sluta vara lat och hoppa ut ur bilen. Motvilligt lämnade jag bilen samtidigt som det började droppa ner från himlen. "Baaaaabe..." sa jag med min klagostämma och då såg jag det. Det stora blåa havet.
Vi var vid Melrose Beach, den första stranden han tog mig till första gången jag var och besökte honom år 2008. Regnet öste nu ner och vi sprang upp till en utkiksplats som Brad tvingats bära mig till senaste gången vi var här eftersom jag inte kunnat gå på de små stenarna. Ingen utav oss hade varit här sen den gången och jag måste erkänna att trots regn och vind så kändes allt väldigt romantiskt och det var definitivt inget jag hade väntat mig från Brad. Att han tog mig dit, en plats vars några utav mina allra första minnen tillsammans med honom skapats, fick mig att känna mig väldigt speciell. Vi var bara där i några få minuter, men dessa få minuter gjorde min dag.
Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar