Fyrtio minuter senare var vi på Reading Cinemas och såg på the Green Lantern. Jag visste inte vad det var men min mage hade börjat göra riktigt ont och jag kunde inte sitta still. "är det mensvärk eller ska jag spy eller nåt?"
Efter filmen gick vi på en romantisk promenad runt the Foreshore och pratade om hur vi önskar att vi kunnat flytta in i en utav lägenheterna där. (Det är s.k. lyxlägenheter så ja.. drömma kan man alltid göra.) Vi tog bilen till en liten vik som Brad ville visa mig och rätt som det var reste sig håret på mina armar och min salivproduktion ökade med 1000%. Jag bad Brad att vända sig om och börja gå i motsatt riktning, och sedan vände jag mig om och började spy i ett hål mellan stenblock. (mängden spya som lämnade min kropp var fascinerande, jag förstår inte hur någon så liten som jag kunde rymma så mycket i min kropp.)
Vi åkte omedelbart hem och jag fortsatte att må dåligt..
Natten blev bara värre och innehöll mer spya, feber och magont. Jag trodde att jag skulle bli tvungen att åka in till sjukhuset. Brad tog bra hand om mig och lämnade inte min sida.
Den natten gav honom en massa pojkvänpoäng, haha.
Men hur typiskt är inte det här? Sånt här händer bara mig.. En utav de få kvällarna som vi faktiskt går ut och gör något romantiskt och så ska jag gå och bli matförgiftad och spy upp Niagarafallen. Underbart..
Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar