Lumberjack Kathy

Okej, det här inlägget är antagligen världens mest onödiga inlägg men det spelar ingen roll för jag känner mig alldeles för manlig för att bry mig just nu. Våran lediga söndag gick åt helvete runt halv tolv när chef ringde och bad Brad komma in eftersom Zac inte kunde hantera disken och friteringen samtidigt. Styvmamman, Jack och Sine skulle iväg till en faster och äta middag där. Jag såg min chans till den så ytterst ovanliga ensamheten och valde att stanna hemma. Brad skulle tillbaks till jobbet halv sex och tyvärr så hann han inte få igång elden.. och som den självständiga och starka unga kvinnan jag är så bestämde jag mig för att ta tag i situationen och rädda mig själv från att frysa ihjäl.
Jag tog tag i den stora yxjäveln och började hugga ved, in Kathy style of course! Tog det en stund? Ja, det gjorde det. Högg jag nästan av mitt väntra pekfinger? Ja, nästan. Lyckades jag hugga ved? YES, I DID! Att framgångsrikt hugga ved bredvid ett stort skjul och en stor Toyota Landcruiser gav mig den där manliga känslan. Samma känsla som jag upplevde när jag var i Tunisien förra året och lyckades öppna en flaska vin genom att dra ut korken. Känslan av fullständighet och manlighet spreds i kroppen och för en stund kände jag mig oövervinnlig och tänkte "pfft, psykologiutbildning. Fan, om jag klarar av att hugga ved så klarar jag av vadsomhelst. Kathy, Sveriges framtida statsminister! Booyeah!"

                Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Workaholic

Here's the case:
Priscilla a.k.a. Steven har varit borta på en "winetasting trip" i snart två veckor. (Om du inte förstår varför Steven kallas för Priscilla så ber jag dig att gå in på wikipedia och söka på en film vars titel är "The Adventures of Priscilla, Queen of the Desert.") Gary, a.k.a. "Rainman"/"I am Sam" har fått sparken på grund av självklara orsaker. Detta betyder alltså att jag och Brad fått jobba alla pass den här veckan. Han jobbade morgon, jag kväll och så vidare. Jag skulle ha varit ledig igår men chef bad mig komma in eftersom det skulle bli mycket att göra. Ikväll har jag ett sista pass tillsammans med Brad och imorgon är vi båda äntligen lediga!

Newsflash:
1. Om exakt en vecka så är det äntligen dags för min första riktiga utgång i Aussieland! YEAH! Patetiskt nog så är jag extremt peppad på att få gå ut och festa! Jag är mer än väl medveten om att det får mig att låta som en 14 årig fjortis som blir full på 2,25% cider men skitsamma. Senaste gången jag var ute var i slutet av juni och det är just nu slutet av augusti.. och nästa vecka lördag är faktiskt början på fucking september, okej? En utav Brads 3 bästa vänner fyller år och hans flickvän och storebror ordnar en "överraskningsförfest" uppe i Perth och efter det ska vi till ett ställe som heter "Shapebar". (som förhoppningsvis är lika bra som Parken eller Trädgårn.) FUCKING EXCITED!

2. Du minns säkert om hur jag klagat på att Chris alltid här.. Tja, den här veckan har han varit här varenda dag. I vanliga fall så skulle det har orsakat problem mellan mig och Brad eftersom jag inte orkar ha hans kompisar här hela tiden men... Chris har blivit dumpad/gjort slut med sin flickvän. Han var helt förstörd dagen det hände och grät hela tiden men oavsett hur ledsen det gjorde honom så var det för hans eget bästa. Och det säger jag inte bara för att jag avskyr tjejen utan för att hon inte förtjänar honom. Skiten som han tvingats gå igenom under de senaste 3 veckorna är otrolig. Hon är inte längre en bitch eller elak. Hon är fan ond, omogen och äcklig.
Så om någon känner för det.. skriv till Chris på facebook. Han skulle behöva lite uppmuntran från tjejer, bara ett "hello" skulle göra honom väl.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".
                        

Veckans Olikheter No. 4

Som tidigare nämnt så börjar det bli allt svårare att märka av grova kulturskillnader. Det mesta i WA känns rätt så normalt... eller tja. Jag flyter mest bara på, ibland råkar jag få en glimt av något och i de flesta fallen är det ytterst upprörande och det får mig att sakna Sverige. (gratis tandvård för alla under 20 år, lunch i skolan och liknande.)


Sverige            --------      Australien
Olika scheman                Tinitus orsakande klocka
Karriärkvinna                   Wisteria Lane

När Mr. Mason inte är hemma, (dvs Brads pappa) är styvmamman väldigt laid back och lat. Om detta beror på hennes unga ålder som hindrar henne från att inta den fullständiga modersrollen eller om det enbart har att göra med hennes lata natur vet jag inte. Vad jag däremot vet är att när Mr. Mason är bortrest så blir Brad tvungen att hämta Jack från skolan praktiskt taget varje dag, och är inte Brad tillgänglig då är det Sine som tvingas göra det. En gång kom vi dit ca. 10 minuter innan Jack skulle sluta och valde att vänta på honom på skolgården. Efter exakt tio minuter small det! Skolklockan började ringa och det lät som om någon slagit på ett krigslarm. Jag stod där med händerna för öronen och väntade på att det jävla oväsendet skulle försvinna. Jag har aldrig hört en skolklocka ringa innan. Alla klasser i både grundskolan och gymnasiet hade olika scheman, alla hade rast och lunch vid olika tidpunkter så vi har aldrig varit i behov av en sådan klocka.

Under mina sju veckor i Australien har jag märkt ett intressant mönster bland kvinnor med barn. Det finns inget som tyder på att det här mönstret har något att göra med en kvinnas ålder, det har istället att göra med graviditet och mannens inkomst. Utav alla de kvinnor med barn som jag mött under de senaste veckorna så har minst hälften av dem varit arbetslösa, så kallade "housewifes", och om de nu jobbar så har har de något av ett deltidsjobb och arbetar max 15 tim i veckan.
Jag har försökt ta ställning till den här typen av livsstil men jag har fortfarande ingen fast åsikt. (Första tanken är "det är fel och svagt att leva av sin partners inkomst".) Just nu känner jag att jag skulle hatat att ständigt vara beroende av min framtida mans inkomst, att inte ha något att göra om dagarna och att förlora möjligheten att kunna gå och köpa mig något riktigt dyrt som jag velat ha och kunna säga "jag har köpt det här för mina pengar" och på så sätt bidra till min självständighet. Jag har sedan ung ålder varit självständig och självständigheten har blivit en del av mig och det är något som jag vet att jag ärvt från den svenska kvinnans mentalitet. I Sverige är vi alla unga självständiga kvinnor som klarar oss på egen hand och kan uppnå precis vad vi vill utan någon som helst hjälp och vi alla siktar på att göra karriär. I Australien anses det inte vara något fel på kvinnor som väljer att bli hemmafruar. I många fall är det mannen som övertygar kvinnan om att stanna hemma. Anledningen till varför vissa män vill att deras kvinnor inte arbetar är simpel. Mannen ska vara "the provider", han ska kunna ge sin kvinna allt hon pekar på så det handlar alltså om välstånd och omsorg.
Hur det väljer att se på det är upp till dig, hursomhelst så är det ett roligt samtalsämne. Man kan vrida och vända på det i all evighet då det alltid kommer att finns lika många positiva som negativa saker med att vara en hemmafru.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Roadtrip To Fremantle & Beyond

Brad och jag har under den senaste veckan suttit inne på en webbsida kallad "gumtree.com.au" och kollat upp PS3 och DS konsoler. Slutligen så fann vi två tänkbara kandidater och bestämde oss för att åka norrut och ta oss en titt på konsolerna och kanske också köpa dem. Eftersom vi skulle vara på det ena stället först klockan sex och på det andra klockan sju så åkte vi upp till Fremantle eftersom vi aldrig varit där.
"Freo" som alla kallar det var helt fantiskt, en förtjusande hamnstad! Centrum bestod av en massa små byggnader med max 3 våningar och fick mig att tänka på Haga i Göteborg. Det kändes som att vi kommit till ett annat land på mindre än en timme, allt såg så annorlunda ut i jämförelse med Mandurah och Perth.
Vi gick mest bara runt och såg på saker och människor. Freo har en hel del unika individer som bekymmersfritt ligger i blomlådor och på små gräsplättar lite här och där, röker på och njuter av livet. Jag hittade ett pas UGG's med Swarovski kristaller och ja, jag vill ha dem men har just nu inte råd med dem, haha. Enda anledningen till att jag ens gick in i affären var för att kolla på priser då en mycket särskild person i Sverige ska få ett par hemskickat till sig på sin födelsedag. Min vackra Sofia.
Freo var underbart och åkturen därefter likaså. Det var faktiskt kul att sitta i bilen med Brad i mer än 3 timmar. Vi åkte vilse, blev tvugna att stanna mitt i ingenstans där det var mörkt och vi var omringade av en massa träd... (omgivningen fick mig att omedelbart börja leta efter en yxmördare stående bakom ett träd.) Trots ömma ben, ryggont och total utmattning så var den här dagen en utav de bästa dagarna hittils. Att åka till Freo visade sig vara en toppenidé, bilturen var rolig och vi kom hem med ett PS3 och ett DS Lite.
Bättre än så blir det bara inte.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Den 16:e

Vill börja med att be om ursäkt för att det låga antalet nya inlägg, blogger.com har nämligen inte fungerat under de senaste fyra dagarna. Men nu kör vi igen!
Den 16:e varje månad är lite av en speciell dag för mig. Brad och jag blev tillsammans den 16:e december för några år sedan och ändå sen dess har vi alltid försökt att hitta på något särskilt varje månad på den 16:e. Inte för att vi firar varje månad som vi varit tillsammans, nej, nej. Vi gör det mer för att se till att vi aldrig slutar försöka göra något fint för varandra. 
Sorgligt nog så får vi betalt först imorgon och vi är båda helt panka vilket innebär att vi inte kan gå ut och äta eller göra något annat som kostar pengar. Hursomhelst så bestämde Brad att vi skulle ta en tur med bilen, han ville visa mig "death mountain", en kulle som Brad som liten brukade cykla nedför varje dag efter skolan. Åkturen blev lite längre då vi fortsatte att köra längs stranden och såg på en massa fina hus runtomkring. Jag hade egentligen ingen aning om vart vi var och rätt som det var så stannade han bilen och bad mig hoppa ut. "Nej, jag orkar inte..." Han skrattade och sa åt mig att sluta vara lat och hoppa ut ur bilen. Motvilligt lämnade jag bilen samtidigt som det började droppa ner från himlen. "Baaaaabe..." sa jag med min klagostämma och då såg jag det. Det stora blåa havet.
Vi var vid Melrose Beach, den första stranden han tog mig till första gången jag var och besökte honom år 2008.  Regnet öste nu ner och vi sprang upp till en utkiksplats som Brad tvingats bära mig till senaste gången vi var här eftersom jag inte kunnat gå på de små stenarna. Ingen utav oss hade varit här sen den gången och jag måste erkänna att trots regn och vind så kändes allt väldigt romantiskt och det var definitivt inget jag hade väntat mig från Brad. Att han tog mig dit, en plats vars några utav mina allra första minnen tillsammans med honom skapats, fick mig att känna mig väldigt speciell. Vi var bara där i några få minuter, men dessa få minuter gjorde min dag.

              Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                            Melrose Beach, 2008. <6

Remember, remember the 5th of November

Tja du... Jag vet inte vad jag ska skriva. Det händer små saker hela tiden, mitt humör går upp och ner hela tiden och jag vet helt enkelt ingenting. Chris har varit här varje dag förutom igår, och det börjar bli jobbigt. Han ska komma hit idag med, en timme innan jag ska till jobbet. Jag har börjat fundera på om det kanske bara är jag som tycker det är jobbigt att Brads kompisar ska behöva vara här varenda jävla dag. Det kanske är jag som problemet, och inte Brads brist av förståelse och höga nivå av egoism.
Han väckte mig klockan fem på morgonen igår och sa att han hade feber. Jag sprang upp och fixade panadol och vatten och sedan värmde jag lite soppa åt honom. (som alla egoistika och elaka flickvänner gör.) Vi gick och la oss igen runt halv åtta och sov fram till tio ungefär. (Jag hade tid hos banken halv tolv.) Brad skulle egentligen ha jobbat igår men eftersom han mår som han mår så ringde han jobbet och meddelade dem att han är sjuk. "Yippie, en extra dag tillsammans" var min första tanke. Vi la oss igen vid tre, jag var helt slut och ville bara sova.. den tuppluren varade fram till fem då hans styvmamma började gapa från vardagsrummet, "get up guys, it's five o'clock. You can't sleep all the time". Nähä.. jag har alltid trott att det är meningen att man ska vila när man är sjuk och att man faktiskt har rätt till att sova under dagen om man bara fått sova 4 timmar under natten. Men nej, inte i det här huset inte. För hon kände sig för lat att laga middag och sa åt oss att göra det.

Vi hyrde 4 filmer förra veckan och igår såg vi på en utav mina absoluta favoriter, "V för Vendetta". Den filmen är så inspirerande och så annorlunda att man bara måste älska den. Brad som inte velat se den och praktiskt taget tvingades att se på den var helt fast efter bara en kvart. Jag var helt upprymd efter att ha sett klart filmen och kände för att gå ut och starta en revolution, haha.

Jag har drömt en hel del mardrömmar på sistone. Hela tre igår natt... De är jobbiga och handlar alltid om saker som jag är rädd för ska hända, personer som jag saknar och liknande. En utav drömmarna handlade om mamma. Hon var ledsen och det var mitt fel. Just nu skulle jag behöva en vän här borta, någon att prata med.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                         

Busy Betty

Att jobba 3 dagar i sträck är ett helvete. Jag känner mig helt utmattad, det värker i kroppen och jag tror att mina fötter har en egen puls. I onsdags var jag ute och cyklade när Brad fick syn på mig på väg från jobbet och körde fram. Han sa att "chef" bett mig komma in för ett sista "training shift". Samma kväll fick jag mina arbetstider som är super eftersom jag för tillfället är en ung tjej utan större ambitioner. Det enda jag vill ha pengar till är en biljett hem och ett Nintendo DSi, förutom det så har jag allt jag behöver.
Jag jobbar bara 3 skift i veckan, torsdag morgon, fredag morgon och söndag natt. Torsdag samt fredag innebär 20$/tim och på söndagar får jag hela 25$/tim, så det känns soft. Jag kommer lugnt att kunna lägga undan pengar samtidigt som jag kommer att ha pengar kvar till annat. Jag vet, jag är lat. Detta skyller jag på mitt f.d. gymnasium, ISGY. Jag hade bara 4 riktiga skoldagar då den femte dagen var schemafri.

Åh! Big News btw! I tisdags var jag och besökte WestPac, så numera har jag två banker. Saknar dock Nordea, det är en bra och välfungerande bank. Alla banker i Australien känns lite B, men aja. Chris går förövrigt igenom en stor kris. Han är olycklig och är här 24/7. Jag tycker synd om honom som in i helvete men det är lite jobbigt att ha honom här hela tiden då Brad glömmer bort mig så snart han umgås med Chris. Fast samtidigt så det verkligen synd om honom, hans flickvän är kort och gott en slampa. En oerfaren slampa som både jag och Brad ogillar.

Köpte te häromdagen, Lipton! Nu slipper jag dricka deras skitte som smakar beskt.

      Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Fantasy Shopping

Efter en jobbig helg som inkluderat en ångestframkallande fredag och en helt störd lördag som börjat med en hel del hemska saker i huset som upprört min pojkvän, så ville han åka in till the Foreshore på söndagen och hitta på något. Komiskt nog så tog han mig till vår restaurang, haha. Vi hade talat om det under veckan, att vi bör gå dit och äta bara för att. Så där satt vi på Cafe Prontos uteservering mittemot de vackra palmträden och åt pizza med pesto och soltorkade tomater. Vi har inte varit ute sådär på ett tag, så det var riktigt trevligt trots att han var upprörd över situationen hemma. Under kvällen loggade mamma och Christian in på Skype, och självfallet skulle jag rapportera om allt som hänt under veckan...
Ja, jag är en stor gnällig bebis när jag pratar med min mamma, hon är ju min mamma ffs. Jag behöver min mammas kärlek och medömkan lite då och då. 
Både jag och Brad är lediga på måndagar och tisdagar så vi har bestämt att göra det till "våra" dagar. Imorse gick vi upp klockan 9:30 och lämnade huset klockan 11. Vi åkte nämligen iväg för att ta en titt på tv-apparater då vi bestämt oss för att köpa en TV till rummet nästa vecka. (lönevecka, vi får betalt varannan vecka.) Efter att ha kollat runt i nästan två timmar åkte vi och åt Subway... (Det kan aldrig bli fel med en Subway med avokado. Yum!) Jag ville inte åka hem direkt efter det och föreslog att vi skulle åka in till "Sinderellas".. som svenska Kondomeriet ungefär, och låt oss säga att jag hittat massor av framtida presenter till mina vänner hemma i Sverige, haha.
Vi avslutade våran lilla tur med att köpa en topp till mig på Supré. En helt okej affär kan man väl säga. Vissa plagg därinne kan se billiga ut medans andra är riktigt snygga.. dock så saknar jag H&M. Inget slår H&M.

Anyways.. det är lite mycket på gång här just nu. Inte bara hemma, men också med mig och Brad och sen så har en utav hans bästa vänner lite problem, så ja. Men det är okej. Bara jag tar en dag i taget så fixar det sig. Såg Captain America i lördags, rekommenderas inte. Filmer om superhjältar är alltid bra, men handlingen i den här filmen hade inget klimax.

             Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                     Den nya toppen med min svarta kjol.

Ansökningsguide no. 1

Jo, nu är det så att jag bestämt mig för att börja skriva en s.k. "ansökningsguide". Varje inlägg kommer att handla om hur man kommer i kontakt med rätt folk för att få hjälp med att söka in till universitet utomlands, vad som på ett ungefär krävs för att man ska komma in på ett särskilt program, viktiga saker att tänka på, CSN och så vidare.

                   Del 1 - Hitta rätt organisation  

Funderar du över utlandsstudier så skulle jag rekommendera att du söker genom en organisation då de hjälper dig att hitta rätt skola för dig och de sköter även allt pappersarbete.. kort och gott så gör de ansökningsprocessen väldigt enkel för dig.
Här är de tre organisationer som jag vände mig till för att sedan välja den som jag ansåg vara lämpligast för mig.

Study Abroad
http://www.studyabroad.se/start.aspx

GOstudy
http://www.gostudy.se/

KILROY
http://education.kilroy.se/

Dessa var de tre organisationer som jag valde att kontakta, men jag gick på möte med endast två utav dem. Orsaken till att mötet med KILROY aldrig blev av var att de inte kunde träffa mig i Göteborg. Något att tänka på är att du kontaktar dem i god tid. Tänk på att de kanske inte kan ta emot dig samma vecka som du kontaktar dem, så var ute i god tid.
Mitt första möte var med GOstudy och mannen som jag talade med var en person som man bara måste tycka om. Han var otroligt trevlig och lyssnade på allt jag sa samtidigt som han skrev ner en massa saker på ett papper. GOstudy fick mig att känna mig säker i deras händer då de visste precis vad jag ville ha. Jag tror dock att GOstudy passar någon som inte riktigt vet vad för universitet de letar efter. Jag hade det redan klart för mig att det skulle bli Murdoch eller Curtin.
Study Abroad.. hm, jag måste medge att de inte var lika professionella som GOstudy. Lars som hjälpte mig med allt var så avslappnad och chill att det kändes som att sitta i ett rum med en gammal "polare". Han kom ihåg vad för universitet det var jag ville ta en titt på och hämtade en massa broschyrer. Han var schyst och jag bestämde mig för att ta hjälp av honom bara för att jag redan bestämt mig för de två universiteten och för att han skulle hjälpa mig söka in till båda, inte bara ett utav dem.

I alla fall, tänk på att alla känner olika, bara för att jag valde Study Abroad så betyder det inte att du också måste göra det. Se till att gå på möte med de olika organisationerna och se hur det känns. Jämför dem och tänk efter. Det ska kännas rätt för dig då du överlämnar något så stort som din framtida utbildning i deras händer.

           Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Fem Veckor Senare...

Det har nu gått fem veckor sedan jag anlänt till mitt nya "hem", fem veckor sedan jag lämnade min familj och vänner, fem veckor sedan jag återförenades med Brad. Bara fem veckor. Ska jag vara ärlig så känns det som om jag varit här i flera månader, den återkommande ångesten och hemlängtan har blivit något utav en börda och jag är psykiskt utmattad. Men vem vet.. jag kanske bara säger det här för att jag haft en riktigt dålig dag, eller så säger jag det för att jag menar det.
Det finns stunder när jag känner mig ytterst obekväm i det här huset och vill försvinna så att jag slipper tala med någon, möta deras ansikten när jag är den enda förutom Brad som vaknar runt tio.. något som ogillas då åtta anses vara den lämpligaste tiden att gå upp. Att vara frånkopplad från alla hemma i Sverige är förjävligt. Att inte kunna träffa någon som tycker om mig för den jag är, som gillar att vara med mig och som faktiskt kan kalla sig min vän är hemskt. Chris kommer och går som han vill och alla våra (mina och Brads) planer går omedelbart åt sidan, för uppenbarligen så kommer han först.
Jag är en person som hatar att bli tvingad till saker och ting. Det funkar inte med mig. Men jag gör uppoffringar. Ordnade med Will så att jag och Brad skulle dit så att han skulle få umgås med sina andra kompisar, jag satt där i tre timmar och låtsades ha kul fastän jag satt i ett rum med 5 killar och ett PS3. På hemvägen blev jag även tvingad att dela bil med någon som jag inte tål. Hennes pojkvän var i bilen och han ville hämta henne. Hon ogillar mig och tro mig när jag säger att hatet är ömsesidigt. Hon är en grotesk person, och jag är någon som finner det svårt att uppriktigt ogilla någon.
Så här var jag. Ledsen för att våra planer för dagen gått åt helvete då Chris blandat sig i och för att Brad åkt iväg hem till honom och lämnat mig hemma. Ledsen för att Brad inte uppskattar mig och de små saker jag ständigt gör för honom, för att han inte ser mig som något viktigt men som något som ständigt ska "anpassa sig". (Vilket jag gör, så förtjänar jag inte en belöning lite då och då?) Förbannad som satan för att jag blev tvingad till att träffa henne. Du skulle ha sett blicken hennes mamma gav mig när hon motvilligt sa hej till mig.
Ja, det här var min dag. Fem veckor sedan så var jag helt ovetande. Och nu, nu är jag här och försöker bygga upp ett nytt liv. Dessvärre så verkar ritningarna till detta liv vara någon annans och allt jag kan göra är att försöka hänga på så gott jag bara kan.

PS. fastän dagen har varit som den varit.. så har det också funnits stunder då jag faktiskt skrattat åt något och stunder som jag inte varit så bitter. Jobbet till exempel, det är super. Alla i köket är trevliga och hjälpsamma och att bli kallade "love" eller "doll" hela tiden är underbart!

       Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                             Göteborg, mitt vackra Göteborg.

Cafe Pronto

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om Sandy men det får vänta då gårdagen var ytterst intressant och händelserik. Brad jobbar dubbla skift både onsdagar och torsdagar så jag började dagen som vanligt med en lång dusch, ett drygt svar från Brads styvmamma efter att jag frågat hur hon mår och ett avsnitt av Criminal Minds. Brad kom hem innan tre och vi drog oss till Miami och köpte tamponger, bindor, tandkräm och vitamintabletter. (moget va? Ingen choklad eller cola, bara viktiga saker.) Vi drog oss till McDonalds och köpte två burgare för att sedan dra oss hem. Från ingenstans bad Brad mig att följa med till jobbet, "chef" hade sagt åt honom att bara ta med mig så att jag får träna ett skift. Jag tvekade men eftersom valet stod mellan en kväll tillsammans med Brad på ett ställe som kanske skulle vilja anställa mig och en kväll hemma tillsammans med hans familj så fanns det inget att diskutera, jag skulle med.
Jag blev varmt välkomnad av både "chef" Lisa och "the manager" Dan. Båda homosexuella och underbara. Köket jag jobbade i förra året var större än det här dock så är den här restaturangen riktigt elegant. Arbetet jag utförde var rätt så enkelt om man bortser från att jag hela tiden blev tvungen att fråga vart allt skulle ställas. Jag vet ju inte vart saker och ting ska vara, inte än i alla fall. Anyways..
Lisa bad mig komma tillbaka imorgon, "so you can come in and work with Brad and we can fill out some papers". Yes! Jag har blivit anställd!
Även om det kanske bara blir "casual" och jag bara får 2-3 skift per vecka så är det ändå bra, nu har jag i alla fall något att göra och kan tjäna lite pengar.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Om Sanningen Ska Fram..

I de flesta situationer så väljer jag faktiskt att lindra in sanningen i en massa små lögner. Inte för att jag vill ljuga utan för att jag egentligen inte vill svara på det alla undrar. Jag läste igenom hela min blogg igår och konstaterade att den lät alldeles för bra. Jag har aldrig riktigt beskrivit hur en jobbig dag i Australien kan se ut och inte en enda gång har jag ens kommit i närheten av att försöka beskriva hur skit jag mått under vissa dagar. Vanligtvis så skulle detta vara okej, jag anser att folk egentligen inte har att göra med hur jag mår o.s.v. men eftersom syftet med den här bloggen är att du ska få en bild av hur det kan vara och kännas att flytta till andra sidan jordklotet så har jag bestämt mig för att ibland göra små undantag och publicera något inlägg under en "lite mindre bra dag".
Det här är det första.

Förra veckan kan enkelt sammanfattas med orden "ok, bra, super och skit". Innan Brad fick jobbet så var allt bara okej, hans familj var dock på honom hela tiden för att han fortfarande inte skaffat jobb. När han provjobbade var det bra och sedan när han faktiskt fick jobbet blev allt super som dessvärre slutade med skit. Jag var hemma hela onsdagen, torsdagen, fredagen och lördagen och kände mig ensam och övergiven. Missförstå mig inte, jag var och är glad att han fått jobb men att tvingas sitta i det här huset tillsammans med hans familj är inte något man vill göra varje dag. Dessutom har vädret varit opålitligt på sistone och jag har därmed suttit hemma som en hund och väntat på ingenting.
Brad och jag bråkade i lördags och det gjorde saken inte bättre. Han är mitt enda fysiskt närvarande stöd och om jag bråkar med honom, då står jag ensam.

Saker och ting har blivit bättre nu. Trots mens och magont så är jag på ett mycket bättre humör och jag har äntligen fått tillbringa lite tid med Brad, samt kommit ut ur huset och varit på middag hos Chris. Som sagt, det finns perioder som är bra och så finns det perioder som är lite mindre bra och oavsett så är det bara att kämpa på.
Så enkelt är det.

              Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".