Veckans Olikheter No. 2

Att inleda det här inlägget med en ursäkt känns lämpligt. Jag är väl medveten om att jag varit sämst på att uppdatera bloggen den här veckan. Orsaken till detta har varit ett fullspäckat schema, men mer om det senare..

Sverige      --------------       Australien
Volvo                           Toyota - Land Cruiser

Kasper                          Meiya

Säkerhet 24/7               Inga kvällspromenader

Ett självklart bilmärke för en svensk är Volvo. Rätta mig om jag har fel men jag tror att Volvo är det största bilmärket i Sverige, "den mest körda bilen". Under det senaste året såg jag endast 3 Land Cruisers i Göteborg, en var parkerad precis utanför min skola. Lägg det låga antalet Land Cruisers på minne och nästa gång du är ute, försök att leta efter Land Cruisers och räkna samtidigt alla volvobilar du ser. I Australien är det tvärtom, att ha en volvobil är att ha något exotiskt och att köra en Land Cruiser är en förväntning. Eftersom jag personligen är lite kär i Land Cruisers och andra stora bilar så är detta himmelriket för mig. Brad har en Land Cruiser, en gammal men ändå. "Big Red" heter han, haha.

Jag saknar min hund! Kasper är en helt underbar hund. Han är så fin på så många sätt att jag inte ens vet vart jag ska börja. Han är helt enkelt en bra hund. Han är lydig, söt och väldigt lojal. Meiya som är Brads hund är väl söt.. nackdelen men henne är att hon inte lyssnar vilket frustrerar mig något så enormt. Okej, nu tycker du säkert att jag låter lite galen. Saken är den att om jag kommer hem och har bara ben eller tunna strumpbyxor på mig så vill jag inte att hon ska hoppa upp och riva upp mina ben. Säger jag "ner" så vill jag att hon ska lyssna, precis som Kapi.

Mitt i veckan kände jag mig lite ensam och arg, hade världens hemlängtan och jag kände att jag var i behov av lite frisk luft. Klockan var bara halv åtta så jag bestämde mig för att gå på en liten promenad uppför gatan och sedan ner igen. Jag gick ut, Brad blev sur vilket jag struntade i då jag var trött på honom. Promenaden var i alla fall kort, kom hem efter bara en halvtimme. Brads styvmamma hade blivit upprörd när Brad låtit mig gå iväg då det uppenbarligen är farligt här ute. Området jag bor i just nu är ett rätt så rikt område, mycket bättre än Kärra och ändå berättade Brad att det är farligt att gå runt här när det är mörkt. Det är lite svårt för mig att ta in eftersom jag alltid i Kärra kunnat gå ut och rasta Kasper runt midnatt utan att ha behövt vara rädd och nu får jag inte ens gå ut och ta lite luft när jag känner för det.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Kapi-Kaper.. jag saknar dig.