Veckans Olikheter no. 3

När jag först kom att tänka på att skriva om alla de olikheter som finns mellan Sverige och Australien så hade jag världens längsta lista på saker och ting. Men nu, efter att ha varit här i nästan 5 veckor så har börjat bli svårt att komma på saker att skriva om. Jag lägger liksom inte märke till saker lika lätt längre.
Anyways..

Australien      -------------     Sverige

Tomato sauce                Felix tomatketchup
Inga källare                   Trygga källare
Klädlina                        Stor tvättstuga

Ketchup är ett problem för mig vart jag än åker. Polen, Tunisien eller Australien. Ingenstans finns det Felix tomatketchup och jag hatar det. Den så kallade "tomato sauce" smakar skit. Den smakar inte alls tomat utan bara en massa socker vilket inte är så gott till pommes frites. Jag ångrar starkt att jag inte lämnade ett par skor hemma och istället tog med mig en liten flaska av svensk ketchup.. it would be worth it.

Som mitt tidigare inlägg handlat om så är vädret här förfärligt. Det är mellan 16-20 grader varmt och soligt på morgonen. Efter klockan fyra smäller det och helvetet bryter ut. National geographic som sagt. Det blåser så att det visslar om dörrarna ut till trädgården och jag ligger naturligtvis och skiter på mig i sängen av rädsla. Brad får alltid prata med mig och gång på gång upprepa "det är okej, det här är normalt". Efter det lilla pratet igår kom jag på en sak. Låt oss säga att en orkan faktiskt skulle komma förbi och slita sönder huset, ja, då är vi körda för Brads hus har ingen källare.
Höghuset som jag bodde i hemma i Sverige har en källare, en fin en också. Den funkar t.o.m. som en bunker, utifall att. Det är rätt så vanligt att bygga hus utan källare här i Australien, vilket är tvärtemot den "typiska svenska villan" som har en källare som gjorts om till ett gym, en tvättstuga eller ett lekrum.

Jag saknar mig källare.. och min tvättstuga. Att tvätta mina kläder hemma i Sverige var en fröjd. Jag tyckte faktiskt om att tvätta.. nu hatar jag det. Varför? Jo, för att jag inte har någon torktumlare och för att jag bara kan köra en tvätt i taget. Och ibland luktar mina kläder spya om de hängt ute för länge, och det är ju alltid trevligt..
  
       Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life."
                               

Som Jävla National Geographic

När jag var liten brukade alla mina "bästisar" vara livrädda för åska. De skulle gråta, skrika och gömma sig under täcket varje gång åskan kom och hälsade på. Jag var däremot alltid lika oberörd och kunde inte bry mig mindre. Åska är ett naturligt fenomen, det är lika vanligt som solsken eller regn och den är något som man inte kan komma ifrån. Man skulle kunna säga att jag nu ändrat min åsikt angående åska.. De senaste två nätterna har himlarna öppnat sig och regnet har öst ner. För den där extra lilla "touchen" har det inte bara blåst så hårt att alla palmer böjts åt vänster och det lilla taket gjort av plast slitits av men det har också åskat som in i helvete. Min första reaktion var "Fan, vad coolt!" och så tog jag fram videokameran och började spela in. Numera är min reaktion "helvete, helvete, jag kommer att dö."
Det är som att ha jävla National Geographic utanför mitt fönster, jag väntar bara på att en tornado ska komma förbi och dra iväg med hela huset.

                 Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

A Good Day

Brads pappa har nu varit hemma i tre dagar och tro det eller ej, han är trevlig och på ett ständigt gott humör. Jag vet, jag känner mig ytterst förbluffad. Detta innebär att när han inte är på ett dåligt humör så kan man nästan tro att han är mänsklig.
Enligt de australienska nyheterna så ska det regna hela veckan, ändå var solen framme och sken imorse vilket automatiskt frambringade ett leende på mina läppar. "Today's gonna be a good day."
En snabb dusch, på med lite mascara och rogue, blått armband från Berlin, de senaste blå örhängena från Lovia och in i Big Red på väg till the Foreshore på jakt efter jobb.
Brad tilldelades nyligen ett "RSA", ett slags certificat som krävs i alla delar av Australien för att kunna få ett jobb där man kan bli tvungen att arbeta med alkohol och ville därför lämna sitt CV på bl.a. Dan Murphy's, en spritbutik. Efter det skulle vi ta en promenad längs vattnet och gå in lite här och där och se om det finns några jobb. Vi gick förbi ett café, "Café Pronto" och jag sa åt Brad att vi borde gå in och ta en titt. Brad gick in, övertygad om att det var jag som skulle lämna mitt CV och inte han medans jag gick in dit bara för hans skull. Det var först efter att vi fått tala med en servitris som skulle gå och hämta sin chef som Brad fick det klart för sig att det var inte var jag som skulle söka utan han, och självfallet skulle han ställa sig emot det och börja tjafsa om att han inte vill jobba där osv. Jag fick tyst på honom och tvingade honom att tala med chefen..

Klockan är just nu 14:13, (aussie time) och jag sitter ensam i vårat sovrum och försöker underhålla mig själv med Magnus Betnér medan Brad är och provjobbar! Chefen som såg exakt likadan ut som den arga kocken från TV3 hade precis avskedat en köksbiträde och var i ett akut behov av personal. Så vem vet, Brad är kanske inte längre arbetslös när han kommer hem ikväll. YES! Nu kan hela hans släkt dra åt helvete med deras jävla tjöt om hur dålig han är för att han inte lyckats hitta något jobb.
I feel like I've been touched by God, jag är glad över att jag fick in honom till det cafét. Han kommer att göra ett utmärkt jobb, han är erfaren så han vet vad han gör.

          Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Ett Paket

Chris kom hit imorse, Brads bästa vän. Vi åkte in till "the foreshore" och jag lämnade mitt CV på ett par ställen. Det här med att skaffa jobb är numera ett "måste" för mig. Jag är rastlös och jag känner mig fattig... samt att Brads styvmamma tycker det är oacceptabelt att jag varit här i "hela" 3 veckor och fortfarande inte hittat ett jobb. (whaaaaaaat, right? Söka jobb i Sverige kan ta upp till månader, jag har bara sökt i 2 veckor liksom.)
Kom i alla fall nyss hem och guess what?!
JAG HAR FÅTT ETT PAKET HEMIFRÅN!
Jag grät efter att jag öppnat det, mamma hade packat ner ett par tröjor, två klänningar, en nyckelring med texten "my daughter" som jag fått av henne, en penna som jag fick av henne efter att hon kommit hem från London, min Swarovski tiara som jag hade på Brads bal, två utav mina absoluta favorit skivor, Lady Gaga - Born This Way, som jag fick av Jakob på min student och Shakira - She Wolf... OCH... OCH! EN MARABOU CHOKLADKAKA och två Cloetta kexchoklad. YUM! Lycka som fan! Hur bra får ens mamma bli egentligen? Åh, jag saknar henne. Som sagt, förra veckan var jobbig och det här var precis vad jag behövt.
Nu ska jag lyssna på Veronica Maggio och mumsa i mig en Cloetta.. mweheh.

           Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Ett telefonsamtal

De senaste dagarna har varit rätt så jobbiga för mig. Jag har alltid vetat om att Brads familj är "speciell" men det är först nu som jag verkligen insett hur emotionellt störd den här familjen faktiskt är. Jag har alltid varit den som valt att inte tala om sådana saker med folk, och jag tänker förbli sådan. Istället så vill jag bara berätta om min kväll.
Runt lunch blev jag ännu en gång riktigt upprörd, styvmamman hade sagt något till Brad som jag ansåg var elakt och jag hade missat mamma på skype. Mamma har semester nu och är i stugan tillsammans med min lillebror och Christian, hon skulle komma hem över en dag för att tvätta och handla lite och jag hade missat min chans. Därför tog jag 10 dollar ur min "nödkassa" och åkte in till Miami och köpte ett telefonkort. Brad och jag såg först på Pearl Harbor, en stor favorit, och sedan ringde jag.
Mamma: Hallå?
Jag: Hallå?
Mamma: Hallå? (hon visste inte vem det var)
Jag: Hej!
Mamma: Kathy, är det du? (hon viskade och jag brast i tårar)

Jag hade inte talat med mamma sedan torsdagen den 30:e juni. Jag kunde knappt prata, tårarna bara rann nerför mina kinder och jag önskade jag kunde få vara fem igen och bli kramad av älskade mamma. Löjlig som jag är, så var jag tvungen att berätta om vad som hänt under de senaste dagarna och hon påminde mig om att mitt rum alltid kommer att finns där, och att Brad är mer än välkommen att komma hem han med. Mamma är underbar. Pratade lite med Jakob också, grät då med. Men eftersom jag är hans " coola big sis" så försökte jag lugna ner mig och började berätta om roliga saker jag varit med om här nere. Våran humor är oslagbar, tro mig. Jag saknar mamma, och Jakob.. och alla mina nära och kära i Sverige.
Familj, släkt och vänner, I miss you guys.

                     Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                               Mamma, du är bäst och jag älskar dig.

REVNUP

Trots min "oväntade" förkylning förra helgen så bestämde vi oss för att åka ner till REVNUP, Jasons föräldrars lilla gård söderut. När vi körde in framför huset fick jag syn på två stora ögon som stirrade på mig.

Det var fåret Sean, haha. Sue, Jasons mamma, fann honom ute vid dammen när han bara var ett litet lamm. De vet inte hur han tog sig dit och inte heller varför, men vad de nu fått klart för sig är att han inte tänker ge sig av, haha.

Hur som helst.. jag hade feber och ville bara vila så jag gick in i huset och la mig ner på soffan inne i tv-rummet. Var borta i nästan två timmar, vaknade i tid för lunch. Så förutom jag och Brad så var också Sine och Jason där, samt Jasons bror Luke, deras föräldrar David och Sue och sist men inte minst "polacken" "Bob". Alltså var vi några styckna och det kändes lite jobbigt för mig som var sjuk för jag hade ingen lust att vara social och jag orkade inte ens försöka lyssna på samtalen som pågick. Brad såg att jag inte mådde bra och tog mig på en promenad, vilket slutade med att alla unga kom ut och så spelade killarna "aussie football" medan jag och Sine åkte runt på fyrhjuling. Och självklart nöjer jag mig inte med att åka med Sine, nej. Jag måste åka med Luke! Luke som är en "speed demon" tog mig på en åktur som jag aldrig kommer att glömma. Jag trodde helt allvarligt talat att jag skulle dö. Istället för att åka på fyra hjul så åkte vi på två!
Lördagen var alltså en bra dag. Brad och jag kom hem runt tio på kvällen och såg på Jersey Shore fram till ett. Ja, mobba mig. Jag älskar Jersey Shore och jag är stolt över det!
(har spelat in hela 15 på familjens foxtel.. hoppas ingen märker det, haha)

              Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Jobb & Middag

Som tidigare nämnt så har jag varit usel på att uppdatera bloggen. Tänkte att jag snabbt skulle berätta om en utav de absolut roligaste och mysigaste kvällarna jag upplevt på länge.
Förra veckan, medan vi stod i kön till Harry Potter kom en vännina till Sine fram till oss, Dahlia. Dahlia hade precis sett den senaste Pirates of the caribbean tillsammans med sin pojkvän David. David, tänker du. "Jaha". Nej, han är inget tråkigt "jaha", han är lite av en skatt i mina ögon. Överraskande nog så är David en sk. "08."
Ja! Han är en stockholmare! Han talar svenska! HAN ÄR SVENSK! 
Den kvällen insisterade Dahlia att vi alla skulle äta middag tillsammans, hon ville ha en "trippeldate". Så i fredags var det jag och Brad, Sine och Jason och Dahlia och David hemma hos Dahlia. Vi åt en utsökt middag, "mexican" as they say it, och sedan spelade vi ett spel! Det här spelet är en blandning av "Pictionary" och charader, "Time's up" heter det. Vi spelade i lag och dessvärre så förlorade jag och Brad, men det var så himla kul att spela det spelet. Trots det faktum att min engelska är bra så måste jag medge att det var spelet lite av en utmaning. Jag blev tvungen att verkligen tänka till och använda min hjärna, "hur förklarar jag det här ordet utan att faktiskt säga det" eller "hur ska jag rita det här" och så vidare. Men fuck, I had fun!

Idag åkte vi till the Forum, det lilla köpcentret, och kollade runt lite. Sine och Jason hade köpt mig ett presentkort från Lovisa, 20 dollars, i födelsedagspresent så jag ville gå dit. Man skulle kunna säga att Lovisa liknar svenska Glitter, dock så är Lovisa elegantare och en mycket finare butik. I alla fall, jag köpte ett "huvudband",(kan för tillfället inte komma på det riktiga namnet för det) leopardmönstrat och silver samt ett par stora blåa örhängen. Love 'em! Efter mitt köp lämnade jag mitt CV där, visade sig att de faktiskt letar efter någon som kan arbeta deltid.. så kanske? (hoppashoppashoppas!)

PS. världens kaos här hemma. Får mig att inse hur mycket jag saknar min familj och hur jävla bra min familj faktiskt är. Alla familjer är defekta på sitt sätt, men det här..

           Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Pinjarra Peel Zoo

I torsdags skulle Sine ta med Jack till Pinjarra Peel Zoo där de skulle träffa hennes kompis Bec och hennes lillebror Brody. Eftersom jag inte hade några planer för dagen och jag ville komma ut ur huset så åkte jag och Brad med. Det här zoot var inte särskilt stort, djuren som fanns där var enbart djur som kom från Australien. En massa fåglar, emu, kängurur, strutsar, wallaby och så vidare.
Vad som gjorde stället så fantastiskt för någon som mig, det vill säga en oerfaren europé, var det faktum att man faktiskt kunde få mata och klappa djuren. Jag kände mig som ett femårigt barn när jag sakta smög mig upp bakom en liten känguru som låg och solade på marken. Jag tog fram min lilla påse med föda som Sine hade köpt vid entrén, tog en näve full och sträckte långsamt fram min hand mot kängurun. Han vände sig om och såg på mig och sedan ner på födan som låg i min hand. Hans mun öppnades och han började nafsa i sig. I just precis det ögonblicket höll jag på att svimma av glädje och fascination. "Här sitter lilla jag i Australien och matar en känguru, wow!" Förutom den här speciella upplevelsen så blev jag även antastad av en vacker fågel som vägrade att släppa taget om min axel och som satt och kelade med mig, och jag blev också förföljd av en emu. Något som nästan skrämde livet ur mig.. de är eleganta djur men på grund av deras storlek och intensiva blick så vill man inte stå allt för nära.

                     Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Veckans Olikheter No. 2

Att inleda det här inlägget med en ursäkt känns lämpligt. Jag är väl medveten om att jag varit sämst på att uppdatera bloggen den här veckan. Orsaken till detta har varit ett fullspäckat schema, men mer om det senare..

Sverige      --------------       Australien
Volvo                           Toyota - Land Cruiser

Kasper                          Meiya

Säkerhet 24/7               Inga kvällspromenader

Ett självklart bilmärke för en svensk är Volvo. Rätta mig om jag har fel men jag tror att Volvo är det största bilmärket i Sverige, "den mest körda bilen". Under det senaste året såg jag endast 3 Land Cruisers i Göteborg, en var parkerad precis utanför min skola. Lägg det låga antalet Land Cruisers på minne och nästa gång du är ute, försök att leta efter Land Cruisers och räkna samtidigt alla volvobilar du ser. I Australien är det tvärtom, att ha en volvobil är att ha något exotiskt och att köra en Land Cruiser är en förväntning. Eftersom jag personligen är lite kär i Land Cruisers och andra stora bilar så är detta himmelriket för mig. Brad har en Land Cruiser, en gammal men ändå. "Big Red" heter han, haha.

Jag saknar min hund! Kasper är en helt underbar hund. Han är så fin på så många sätt att jag inte ens vet vart jag ska börja. Han är helt enkelt en bra hund. Han är lydig, söt och väldigt lojal. Meiya som är Brads hund är väl söt.. nackdelen men henne är att hon inte lyssnar vilket frustrerar mig något så enormt. Okej, nu tycker du säkert att jag låter lite galen. Saken är den att om jag kommer hem och har bara ben eller tunna strumpbyxor på mig så vill jag inte att hon ska hoppa upp och riva upp mina ben. Säger jag "ner" så vill jag att hon ska lyssna, precis som Kapi.

Mitt i veckan kände jag mig lite ensam och arg, hade världens hemlängtan och jag kände att jag var i behov av lite frisk luft. Klockan var bara halv åtta så jag bestämde mig för att gå på en liten promenad uppför gatan och sedan ner igen. Jag gick ut, Brad blev sur vilket jag struntade i då jag var trött på honom. Promenaden var i alla fall kort, kom hem efter bara en halvtimme. Brads styvmamma hade blivit upprörd när Brad låtit mig gå iväg då det uppenbarligen är farligt här ute. Området jag bor i just nu är ett rätt så rikt område, mycket bättre än Kärra och ändå berättade Brad att det är farligt att gå runt här när det är mörkt. Det är lite svårt för mig att ta in eftersom jag alltid i Kärra kunnat gå ut och rasta Kasper runt midnatt utan att ha behövt vara rädd och nu får jag inte ens gå ut och ta lite luft när jag känner för det.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Kapi-Kaper.. jag saknar dig.

Reading Cinemas

En minut efter midnatt så smäller det! Trion vars min barndom cirkulerat kring kommer att nå sin slutdestination i natt. Vi ska gå och se den sista delen av Harry Potter. Jag är så uppspelt över att äntligen få se den sista filmen samtidigt som jag ställer mig själv samma fråga om och om igen.. "vad händer nu?"
Att växa upp med Harry Potter och nu veta om att det är här det tar slut känns sorgligt och.. lite tomt faktiskt. Jag vet att jag förstorar situationen, men det är nästan så att jag vill göra det. Harry Potter är utan tvekan värd det.
Booyeah Sverige. Jag får se filmen idag, tisdag klockan 18:01. (svensk tid) Tidsskillnad ftw!

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Det här med mat..

Min kost i mitt nya hem är rätt så annorlunda.
Månaden efter att jag tagit studenten såg ut såhär:
Frukost - kl. 11 - äggröra med tomat och en kopp te.
Middag - kl. 16-17 - potatis med kött och sås/pasta av något slag.
Kvällsmat - kl. 20 - keso med blåbär/baguette med räkor och liknande.

Här ser det ut lite såhär:
Brunch - kl. 12 - thaimat. Ris och röd curry med kött och grönsaker eller Tom Yum.
Middag - kl. 18-19 - thaimat/KFC. Det brukar oftast bli thaimat.

Jag kan i och för sig inte påstå att jag enbart äter thaimat och pommes frites här för det är inte sant. Jag lagade faktiskt middag åt familjen för bara någon dag sedan, pasta med röd pesto, kyckling och broccoli. Yum!

Vad jag vill få sagt är att jag inte förstår ett skit just nu. Jag vräker i mig en massa mat här borta, mina portioner är enorma och jag mår illa nästan varje kväll. Ändå har jag gått ner ett kilo, vägde mig igår. Jag brukar väga runt 50 kg jämt, aldrig under 48,8 kg. Nu väger jag 47,8 kg och jag börjar bli orolig. Vet inte riktigt vad det är jag gör som får mig att gå ner i vikt, jag tränar liksom inte alls och jag vräker som sagt i mig en massa mat hela tiden. Ska nog börja äta mer bröd och pasta, det kanske hjälper. Eller så kan det hela ha att göra med mitt undermedvetna, stress kanske?

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Paddington Ale House & Rekoderlig

Brad och jag kom hem runt lunch idag.
Gårdagen var.. intressant. Vi åkte upp till Perth runt halv två och var där prick klockan tre. Jason var hemma vid halv fyra och vi var framme vid baren ungefär en halvtimme senare. Brad skulle köra så han fick inte dricka, och jag har egentligen inte råd att gå runt och lägga pengar på alkohol men en cider kunde ju inte skada. Jag gick fram till baren och frågade vad det fanns för cider. "Apple this, apple that".. Jag är inget större fan av äppelcider så jag frågade om de hade något annat. "Yes, blabla and something called like *reikodirlig*". Jag frös till och helt plötsligt började mitt hjärta hjula och volta omkring i bröstkrogen! REKODERLIG! SVERIGE! JA! Jag var överlycklig.
Må du fan veta om att det var den dyraste ciderna jag någonsin köpt (15 aus dollar) men må du fan veta om att den flaskan var värd pengarna.
Ja, jag blir så löjligt patriotisk här. Helt plötsligt avgudar jag Sverige och är så himla stolt över att komma från ett så vackert land. Vilket jag egentligen är, men jag överdriver när jag är med folk här borta. Bara för att..
I alla fall... Jag fick träffa killarna igår. Lee kom dit först. Lee Novak, polack som inte talar polska. Vad tycker jag om honom? Han är rätt så cool, väldigt rolig. Satt och sa korv till mig på polska hela tiden. Bob å andra sidan.. var inte lika rolig. Han såg så polsk ut att det inte var sant. Typisk snygg polack med sitt blonda hår och blåa ögon. Han kändes lite reserverad av sig, och pratade dessvärre inte så mycket. När han väl sa något så var det roligt, men jag föredrar Lee. Vi satt inne på Paddington i nästan fem timmar, drack lite och såg på AFL. (Australian Football League). West Coast Eagles vann.. laget som jag "måste" heja på, som IFK ungefär. Enda skillnaden är att IFK faktiskt är grymma och spelar en sport som jag älskar.  
Men ja. Jag orkar helt ärligt talat inte dra hela kvällen för dig, då den var rätt så händelselös samtidigt som den var rolig så jag sammanfattar den bara med ordet "bra".
Saknade dock Lukas och alla. Min partygrupp, haha.

PS. Mamma skickade ett mejl idag. Hon skrev att hon håller på att ordna ett litet paket till mig som hon ska skicka nästa vecka. Lycka som fan! Ska be om Marabou.. Mmmh.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Veckans Olikheter No. 1

Tänkte att jag skulle skriva ner lite olikheter som jag märker av under veckans gång. Alltifrån livsstil till löjliga små saker.
Kathy Facts, haha.

Sverige                 -------            Australien
Spindelfria Rum                Dela badrum med "Frank" och "Ben"
Antirasism och anti SD      Öppet stödja minskad invandring
Irriterande fiskmåsar         Söta kängurur överallt
Criminal Minds kl. 23         Cykeltur i mörkret runt midnatt

Ja, jag delar ett badrum med två fina, (och enligt alla ofarliga) spindlar. För att göra dem lite mer humana bestämde jag mig för att döpa dem till "Frank" och "Ben". Tragiskt nog är "Frank" ute på vift och jag håller på att balla ur! Så länge de stannar uppe i sina hörn så är allt okej.. men om de så ens tänker tanken på att hoppa in i duschen med mig! *BAM* Jag har en förfärlig araknofobi. Men lever man i Aussieland så får man försöka anpassa sig.

Det här med att stödja minskad invandring öppet här borta verkar hur normalt som helst. Jag visste att Brads pappa gör det, men jag fick nyligen reda på att hans syster Sine delar deras faders åsikter. När hon sa det blev jag förstummad, för liksom hur ofta erkänner en svensk att han stödjer SD? I alla fall.. jag känner att jag inte vet tillräckligt mycket om Australiens politik för att kunna diskutera den just nu.

Kängurur överallt! Så fina och söta djur! GAH, dumma fiskmåsar som brukade väcka mig halv sex på morgonen! Brad fick för sig att vi skulle ut och cykla efter MasterChef, jag hade mina små invändningar men gav mig tillslut. Vad som var lite roligt var att halva vägen till macken var upplyst medan den andra halvan inte var det, så tro mig när jag säger att jag bad till Gud om att inte få en spindel på mig. (de har en tendens att falla ned från träd här borta..) Cykelturen var i alla fall otroligt mysig. Vi klättrade upp någonstans och bara låg där, såg på stjärnorna och pratade om allt möjligt. Myspys.
Jag saknar dock mina Criminal Minds avsnitt varje vardag klockan 23:00, haha.

Imorgon ska vi alla upp till Perth och fira Jason, (Sines pojkvän) som fyller 22 nu i helgen. Så ja, imorgon blir mitt första möte med "det nya gänget". Det gänget som ska ersätta min fina partygrupp i Sverige, CN&Co. Den stora skillnaden mellan dessa två grupper är att i Sverige var vi nästan bara tjejer.. här blir det nästan bara killar. Awesome. Brad vill att jag ska klä upp mig, för att han vill visa upp mig. Haha, känner mig inte alls objektifierad.

                     Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

5 Nätter Senare

Det har nu gått 5 nätter sen mitt plan landade i Perth.
Jetlag är jobbigt. Måste faktiskt medge att det är tusen gånger lättare att tvingas gå bakåt i tiden är vad det är att gå hela 6 timmar framåt. Har känt mig som en levande zombie under de senaste 4 dagarna.
Vad har jag gjort under dessa fyra dagar undrar du.. Tja, inte så mycket samtidigt som jag känner mig lika psykiskt utmattad som en gymnasieelev känner sig efter en tuff vecka i skolan.
Jag har slagits mot tiden, försökt att inte sova för länge och lägga mig i tid, jag har varit och sett Kung Fu Panda 2 på Reading Cinemas.. jag har för andra gången i mitt liv varit och fiskat, jag har för första gången i mitt liv rensat fisk och nästan börjat gråta medan jag gjort det. Egentligen så har jag gjort mer än det, men det är inga viktiga saker.. mer som hushållsarbete. Hämta ved, leka med Kinaree, hjälpa till med middagen, hämta Jack från skolan osv.
Jag känner mig dock väldigt trött.

Min familj hemma i Göteborg är världens bästa. Vi tar hand om varandra, älskar varandra men ger ändå varandra utrymme nog att få göra "our thing". Det uttryck existerar inte här. Jag överdriver antagligen men det känns som att jag är med familjen 24/7, att de enda gångerna som jag faktiskt får lite "Kathy-time" är när jag antingen sover eller är på toa. Jag har tänkt mycket på det här och jag tror att jag finner det jobbigt på grund av min svenska mentalitet. Det brukar ofta talas om hur vi svenskar tycker om att ha vår lilla "bubbla", att vi tycker om att få vara ensamma ibland och jag kan inget annat göra men instämma.
Jag saknar mitt rum i Sverige. Jag saknar att kunna stänga dörren och bara sitta och kolla på TV, inne på mitt rum, alldeles ensam. Jag blir trött av att inte få vara ensam. Psykiskt utmattad.
Dock så finner jag livet här fascinerande. Att fånga och sedan rensa fisk var en otrolig upplevelse för mig och det känns som att det var mitt första steg mot att bli en liten "bushgal".
För övrigt så kändes det helt underbart att få se Brad igen, fastän vi bara var ifrån varandra i 3 veckor. Det känns bra att ha honom vid min sida. 

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".