Boxingday Sale!

Ja, ingen mellandagsrea för mig. Nej, här är det "boxingday sale" som gäller. Såhär direkt efter julen så är jag alltid fattig men likt alla andra materialistiska kvinnor på denna jord så har jag alltid några slantar över för kläder och skor. Åkte in till the Foreshore med Leila, (arbetskamrat, 93:a, helt okej, påminner mig om CN när hon är full) och gick in till Supré där vi fastnade i över en timme. När vi lämnade butiken hade jag en påse med 4 nya inköpta plagg för 35 dollars och Leila 10, för bara 76 dollars. Rea, fuck yes! Köpte egentligen inget speciellt men det är väl det man gör under mellandagsrean? Köper saker man egentligen inte behöver men som man lika bra kan köpa då allt är så jäkla billigt.

Dagens inköp:

- Svart skrynklig kjol. (Kände att jag är i behov av en ny svart kjol. Den jag köpte på H&M förra året tillsammans med Amanda börjar bli lite gammal.)
- Rosa shorts - (Dem var fucking rosa och kostade 6 dollars, för att inte tala om hur bra dem satt på röven.)
- Mönstrad Chiffong Topp - (Kan aldrig ha för många.)
- Persikofärgad Topp - (lämplig för vintern, men ser sexig ut tillsammans med jeans shorts och boots)

              Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Brad's & Kathy's Anniversary

Jag visste inte hur jag skulle beskriva helgen uppe i Perth i detalj utan att göra inlägget alldeles för långt. Nu har jag dock äntligen kommit fram till en lösning, helgen uppe i Perth var trots allt min och Brads helg, ett minne mellan honom och mig och därmed behöver ingen annan veta om vad som hände den där helgen.. i detalj. Så istället blir det en rolig sammanfattning med en massa bilder. (YAY!)

Hotellet vi stannade på heter "Travelodge" och är ett 4-stjärnigt hotell mitt i stan. Rummet vi fick hade en underbar liten balkong som såg ut över en stor kyrka och en massa palmträd. Tyckte det var ett bra val av hotell. (Nackdel: ville man se på en sk "new release" film inne på rummet så fick man pröjsa 15 dollars. Wtf liksom.. 100 spänn för att kolla på en film) Stannade inne sista kvällen och såg på Crazy Stupid Love som var riktigt mysig. En romanstisk rulle som t.o.m. Brad tyckte om.

Vår "anniversary dinner" år vi på restaurang "CafféItalia" som jag till en början trodde skulle vara en riktig flopp. Förrätt - italienska köttbullar i tomatsås. (OMFG) För att sammanfatta deras mat - "fucking hell. I think I just came." Maten är mind-blowing, okej? På lördagen åt vi inne, dvs på hotellets restaurang och även deras mat var en trevlig överraskning. (ja, jag åt pasta båda kvällarna. Alla vet hur jag är med min pasta..)


Förutom fancy dinners och hett.. te (tehehe) på hotellet så shoppade vi lite grann, gick och såg Puss in Boots på Piccadilly Cinemas som är en utav Perths äldsta biografer, gick ut och dansade på en nattklubb "Library Nightclub" (vars inredning såg helt siiiiick ut), råkade nästan gå in till en shemale strippklubb och tog en tur runt Perth och upptäckte små gator och gränder, en som skulle föreställa London och gav mig den där känslan som man brukar få när man går på promenad i Haga. Mysigt värre. 



            Four years and we're still going. Love you hun.  
               Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

G-string Wax

Om man varit tillsammans i 4 år och man ska fira sin årsdag uppe i Perth och man bokat ett rum på ett 4-stjärnigt hotell och lagt undan en massa pengar som ska spenderas den helgen, ja då jävlar måste fittan vaxas. Du får ursäkta mitt ordval, men let's be real. (Jag avskyr folk som kallar sina vaginor för "snäckan" eller "murran". Fitta eller vagina, that's it.)

Innan jag lämnade Sverige kom jag fram till att jag inte orkade vaxa bikinilinjen på egen hand och bokade därför tid hos Kärra Kroppsvård. Varmt vax, 80 kronor och 20 minuter senare så var jag klar. Här i Australien är det först och främst äckligt dyrt att vaxa hela bikinilinjen. (när jag säger hela menar jag både uppe och nere)
Vill man bara vaxa övre delen så kostar det ca. 20 dollar och den vaxningen kallas "bikini" men vill man vaxa bikinilinjen helt och hållet, ja då får man boka en "G-string wax" som kostar nästan dubbelt så mycket som en "bikini". Dumt, tycker jag.
För det andra så gjorde den här vaxningen så jävla ont att jag trodde jag skulle dö. Allt det var okej när hon använde det varma vaxet. Det gjorde naturligtvis ont men det gick snabbt och smärtan försvann efter bara någon sekund. Det var när hon skulle vaxa den nedre delen som jag trodde att jag skulle avlida av smärta.
Hon la på ett tjockt lager av något som till en början liknade rosa glasyr, "strawberry wax"... 2 minuter senare hade "glasyren" stelnat och såg istället ut som en massa rosa häftmassa. Kul. (Rosa häftmassa runt fittan, that's a first.) När hon sedan skulle dra av "häftmassan" så gjorde hon det i slowmotion hastighet. Det vill säga, jävligt långsamt. Hon fick dock utan fucking tvekan med varenda hårrot, så jag antar att det var värt det. Vill man vara fin får man lida pin.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".
               
                            "Strawberry wax"

The Stig & Top Gear

 Det är torsdag den 8:e och idag var det min tur att på ett kreativt sätt visa min kärlek till Brad. Alla vi känner visste om vad som skulle hända idag, våra vänner samt familjer. Ändå så ringde jubelidioten, även numera känd som Brads andra flickvän, mitt i vår lilla mysstund klockan tio på morgonen. Tack, din skitstövel.

Så den så ytterst perfekta morgonen gick åt helvete efter det telefonsamtalet, onödiga diskussioner påbörjades, deodoranter kastades omkring och det smälldes i en jädrans massa dörrar. Jag hade inte hunnit fixa mitt hår, fan, jag hade inte ens hunnit sminka mig innan jag satte mig i bilen påväg upp till Perth. Vi talade inte med varandra under den första kvarten och lät istället radion dränka den jobbiga tystnaden.

Men eftersom vi som vi är, bråkar ena stunden och inser hur dumt bråket är i andra, så var allting bra så snart vi passerat Pinjarra. Tyst tog jag fram min rosa videokamera samt 4 små pappersbitar. "We are going to Perth to watch something, but Brad doesn't know what it is. So let's do a little quiz."

Han fick fyra ledtrådar, den fjärde var "The Stig", vilket jag trodde skulle fungera som en slags utlösare.. men icke sa Nicke. Brads blick var tom och han förstod inte vad jag menade så det slutade med att jag fick bokstavera "S-T-I-G". Man såg hur hans hjärna arbetade på fullvarv, han viskade ordet och sedan small det till. Hans reaktion var underbar. Han log och skrattade och blev allt jag hade hoppats på att han skulle bli.

Vi spenderade dagen uppe i Perth och när kvällen började närma sig åkte vi till Burswood och såg showen. Rätt så coolt att ha sett männen från Top Gear. Showen var inte helt fel den heller, speciellt med tanke på hur glad Brad var. 

När jag var yngre så brukade mamma alltid köpa mig souvenirer från olika föreställningar, fotbollsmatcher osv, och därmed tänkte jag att jag skulle köpa något litet åt Brad.. Litet skulle det vara.. men slutade med att jag en 400kr t-shirt åt honom, bara för att han verkligen ville ha den. Han blev alldeles häpen när jag köpte den då han aldrig fått/köpt en riktig souvenir innan.

Hela det här "kalaset" gick på nästan 2000kr, och det kan kännas lite saftigt en ska jag vara ärlig så var den här dagen värd varenda dollar.

Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Landet Där Alla Hatar Julen

Kära lilla du.. Jag har ärligt talat varit helt jävla värdelös på att uppdatera bloggen. Varför vet jag inte, var jag för lat, för arg eller alldeles för trött eller för lycklig? Något sånt var det i alla fall. Hur som helst så är Kathy tillbaks och kommer i fortsättningen att försöka uppdatera sin blogg 2-3 ggr/veck.
Under månaden som jag "glömt av" att uppdatera bloggen som har jag varit med om så pass mycket att jag inte vet vart jag ska börja.

Okej, dagens inlägg får handla om "hur alla i Australien fullständigt skiter i julen" och hur jag känner mig omgiven av Grinchens fucking kusiner. När jag hör "första advent" så föreställer jag mig en dag full av lycka, julsånger, pepparkakor och tomtar. Här spenderade jag första advent på jobbet där alla mina arbetskamrater blev förbannade så snart radion spelade en julsång och sedan kom jag hem och åt thaimat. Ingen juldekoration, inga pepparkakor eller lussebullar, inget pepparkakshus.. nothing!
Revolution, sa jag och stängde därefter in mig själv i sovrummet, satte på min personliga julskiva, drog upp volymen till max, tog fram alla julklappar som skulle slås in och såg till ha en riktig julig första advent. Kommer inte julen till mig så får jag fan anstränga mig och släpa hit den istället.

          Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

                                                     Min fina tomte

Femton Veckor Senare...

För femton veckor sen stod jag på Landvetter flygplats, jag var rädd, euforisk, ledsen och lycklig. För tio veckor sen var jag bitter, saknade motivation och ville hem. Och nu, nu sitter jag här och känner mig alldeles lagom. Mina första fem veckor här i paradiset beskrev jag som oändliga och jag klagade på hur mycket jag saknade mitt hem. Numera märker jag hur tanken av mitt hem, min familj och mina vänner inte längre gör mig ledsen och hur jag bekväm och avslappnad jag känt mig under de senaste veckorna. Att acklimatisera sig är alltid svårt och jag var inget undantag. Mina två första månader i mitt nya hem var förfärliga. Ständig hemlängtan och ångest toppade min lista och jag kände mig hur ensam som helst. Jag vet än idag inte vad det berodde på. Brads mycket svåra och missnöjda familj, den enorma bristen på vänner, faktumet att jag inte kan åka hem när jag känner för det.. Jag var en främling, lite som en utomjording som inte riktigt kunde passa in och bara ville hem. Facebook och mina vänners statusuppdateringar var mina fiender, de skulle alltid göra mig ledsen. Nu, nu loggar jag in bara för att se vad mina vänner har för sig, se om någon kanske saknar mig.. och ja, det finns fortfarande stunder då jag blir lite sentimental av mig och saknar min familj och mina vänner men jag gör så gott jag kan för att undvika sorgsna tankar och fokuserar istället på vad som händer runtomkring mig.
Jag har kommit över min lilla sorgsna period och tro mig när jag säger att det känns helt underbart. Dagar då världen kan dra åt hell existerar fortfarande men optimisten inom mig är äntligen beredd att göra motstånd.

Jag saknar Sverige, det kommer jag alltid att göra men jag vet att jag kommer att åka tillbaks, (redan nästa år för att fira min 20:e födelsedag med mina fantastiska vänner och min älskade familj.) so.. it's alright babygirl. I can do this.
Kathy, femton veckor senare: Hoppfull? Ja. Optimistisk? Definitivt. 

               Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".

Det där med maxiklänningar...

Okej, som de flesta tjejer så älskar jag att shoppa, i synnerhet kläder. Vart jag än är så observerar jag alltid unga kvinnors klädsel och väljer därefter ut plagg som jag tror skulle passa mig. Maxiklänningar har länge varit på kartan, H&M och deras nästan 2 meter långa modeller ser ut som gudinnor i dessa långa somriga klänningar men personligen så har jag alltid haft svårt för dem. Det har haft att göra med min kroppsbyggnad, (eller huvud) jag har på något sätt alltid lyckats se ut som en gravid dvärg när jag provat maxiklänningar. Dock så var Jordii i Bali för någon månad sen och kom hem med 3 presenter till mig, Jersey Shore säsong 2, Criminal Minds säsong 2 och.. en alldeles bedårande maxiklänning. Min första tanke var "herregud vad söt" och tanken därefter var något i stil med "helvete, jag kan ju fan inte ha på mig den här". Men allteftersom jag är en person som inte vill såra folk som faktiskt haft en i åtanke och köpt en present till en så bestämde jag mig igår att försöka mig på den vackra och mycket långa dvärgproducerande klänningen. Efter en dag på stan kan jag konstatera att jag numera är förälskad i mina fina maxiklänning. Den är äckligt bekväm, man kan ha stubb på benen utan att behöva oroa sig för att någon ska se det (jag orkar faktiskt inte raka mig 24/7, buhu) och den får mig att känna mig så somrig!

               Sverige, jag älskar dig men det är dags för mig att bemästra "the aussie life".